Anna - En kompis
 © Ego Hjälm / Certec

[ Photogallery | Anna, del 2 | Anna, del 3 | Anna, del 4 ]

 
När jag träffade Anna våren 1984 skulle hon fylla 11 år. Hon är född i maj 1973 och har en kromosom för mycket. I ett läkarutlåtande står det att Anna lider av mongolism (Downs syndrom). Diagnosen är rätt, men uttalandet är fel. Hon LIDER inte av det! Hon är precis som alla andra men mycket, mycket roligare! Min förklaring till Annas beteende utgår från att hon har allting inombords fast porten, där allt ska ut, är för trång.

Med härlig fantasi och eget ordförråd har hon gett mig många stora skratt och insikter. En dag, när hon lyssnat till radio, kommer hon skrattande ut ur rummet och härmar sportfånen: Bäcken - Larsson.... Bäcken - Larsson.... Bäcken - Larsson.... o s v. Troligtvis hade hon lyssnat till ett tennisreferat. Jag försökte själv fantisera vad hon tyckte sig se, samtidigt som jag blev medveten om hur fånigt det låter när en journalist försöker referera något som han/hon inte klarar av!

Annas mamma, mamma Anneli, var givetvis den person som intresserade mig mest. Jag var lite spänd hur jag skulle agera och reagera inför situationen med Anna, men det löste Anna själv

Efter första övernattningen (själva premiären) hos mamma Anneli, mötte jag Anna tidigt på morgonen i hallen. Hon var iklädd långt nattlinne och en livs levande katt som hängde likt en trasdocka över ena armen. Både Anna och jag stannar till, tittar på varandra, och efter någon sekunds tystnad niger Anna och säger:
- Ha den äran!

Det var inte så att mamma Anneli inte förstod Anna. Hon var ju mamma (med sitt trauma) som hjälpte och samtidigt skyddade henne från omvärlden, varför jag fick rollen som den som skyddade Anna från mamma.

Anna Flipson

Det blev borgerlig vigsel. Kort variant med vigselförrättare, Anna, min son Peter och två vittnen. Efter vigselakten skulle Anneli och jag skriva in våra namn i en liggare. När vi gjort detta skyndade Anna till och skrev "ANNA FLIPSON" i samma liggare. Ja, varför kunde inte hon byta namn och ta sin dåvarande idols (Lena Philipson) efternamn. Det var ju så enkelt, det var ju bara att byta - precis som mamma Anneli gjorde!


Axplock ur Annas vokabulär:

- Vad skall ni göra i skolan idag? frågade jag.
- Vi ska bobbla, springa runt och hoppa sand, svarade Anna.
  Jag förstod precis.

Rutiner

Det var inte lätt att spontant få med Anna på oannonserade aktiviteter. T ex så kunde det låta såhär:

- Ska du med på bio ikväll Anna?
- Nä, det e bara krig och blod och mamma säger åt mig att blunda hela tiden.

Rutinerna blev mer eller mindre fixerade vardag som helgdag. Dom låg fast. T ex så diskades alltid frukostdisken på vardagarna under den tid som familjen gjorde sig i ordning för avfärd till dom dagliga sysslorna. Diskmaskinen måste alltid stängas av manuellt och det blev så precis i tiden att detta gjordes i regel just innan alla samtidigt lämnade hemmet.

En morgon, när alla tre stod med påtagna ytterkläder för dagens avfärd och diskmaskinen höll på att tömma sista sköljvattnet, säger Anneli: Gå ut ni, så tar jag diskmaskinen. Väl ute på gården vänder sig Anna till mig och frågar:
- Và ska hon med den till??

Tokroligheter
 
Ganska snart märkte jag att så fort jag tog fram kameran började Anna spela teater.
 

tokrolig

Anna älskar att vara tokrolig framför kameran. Dels får hon utlopp för sin stora fantasi och dels är det roligt att någon uppskattar henne som "aktör". Ännu bättre är det när jag härmar henne i dessa tokroligheter, för då får hon makt att visa omvärlden (mamma Anneli) att vuxna kan vara precis lika knasiga som "vem som helst".

Ibland fick hon med mamma Anneli på dessa tokroligheter. T ex när vi åker bil och Anna frågar hur en höna låter. Anneli börjar då härma en höna och sedan frågar hon mig hur en tupp låter. När vi sitter där och härmar en höna respektive tupp, konstaterar Anna från baksätet:
- Ja, ni e inte riktigt kloka!

Acceptans

I början av vårt förhållande hade Anneli svårt att acceptera att jag lockade fram "toket" hos Anna, hon hade svårt nog ändå att acceptera sitt barn som lite "knasig". Men det var ju mycket värre än så. Det var ju Anna som lockade fram "toket" hos mig och gud vad härligt det är att få vara hur sprallig som helst, fast man är över fyrtio år! Det gäller bara att hitta någon som är på samma våglängd.

Sånger med mera

I det dagliga talet brukar Anna byta inledande konsonanter mot annan (för henne lättare) konsonant eller vokal. Coca-cola blir Voca-cola och givetvis tolkar Anna sånger på sitt eget sätt. Ord hon inte förstår klär hon i ny dräkt, likaså kan texter få ny innebörd som passar Anna bättre. Dessutom associerar hon dagliga händelser till sångtexter.

Konstnären

Anna älskar att rita och färglägga. Detta gör hon gärna till musik.

Anna lyssnar med stor inlevelse.

Avspänd

"Dom har musiken i blodet" är tyvärr ett alltför vanligt uttryck från personer som konstaterar att Anna och hennes medmänniskor är rytmiska. Förklaringen är mycket enkel. Människor som är rytmiska, oavsett dom är handikappade eller ej, är helt enkelt avspända människor som kan "känna in" rytmiken/pulsen på ett naturligt sätt. Man kan titta på motsatsen. En mycket spänd människa har svårt att gå i takt och i värsta fall till och med är passgångare.

I konsekvens med Annas avspändhet, där allt måste rulla på i lugn takt, kan hon inte skynda sig. Skulle det vara så att vi var sena någon dag och bad Anna skynda sig (t ex med påklädningen), låser sig allting och hon sätter sig ner och gör INGENTING!

Tandborsten

Helt plötsligt började mina tandborstar att slitas väldigt fort. Först trodde jag att detta berodde på sämre kvalitet, men efter hand riktades mina misstankar mot Anna. Mycket riktigt. Varje kväll hon borstade tänderna avslutade hon ritualen med att ta min tandborste och göra rent i handfatets dräneringshål! Hon skurade rent skiten med min tandborste! Efter denna upptäckt finns det ingen tandkräm i världen som smakar gott nog!


Man tager vad man haver

Jag önskade många gånger att jag hade lika stor fantasi som Anna. Med enkla medel (här med käpp resp necessär) får hon jätteroligt.

 

TV

TV-serien "Onedin-linjen" kallade Anna för "Onödin"!

Anna, som brukade fiska med sin pappa, satt och tittade på ett TV-program om valar. När den första valen gör ett jättekast i vattnet utropar Anna:
- Vilken gädda!

TV-tittandet gav vid hand några udda effekter. Vid tidpunkten för fullmåne övernattade Anna vid ett tillfälle hos sin pappa, som mycket förskräckt ringer till mamma Anneli och meddelar:
- HON STÅR UTE PÅ GÅRDEN OCH YLAR!!


Fullständigt namn

Annas fullständiga namn är Anna Sofia Berglund, men mamma Anneli kallar henne för Anna "Fobia" Berglund.


Deppig

- Jag é så deppig.
- Jasså, hur kan det komma sig?
- Ja, deppig i näsan!


Konfliktlösning

Vid konflikter var det oftast bäst att Anna fick vara ensam på sitt rum och tala sig själv till rätta. Efter ett sådant tillfälle kommer hon ut från rummet och meddelar:
- Nu e're bra och jag e lugn å ro!


Högtidstal

Anna håller gärna tal vid högtidsstunder och fester. Glädje som sorg. Vi gammelmormors begravning gick hon fram, lade handen på kistan, och sa:
- Du gamla du fria!

Vid födelsedagar tar hon alltid initiativet till ett leverop för festföremålet, t ex genom att säga:
- Leve Butten - HAN LEDER!

Konfirmationsdialog

Konfirmation (morfar, mormor, Anna och mamma Anneli) 1987

Blåkulla

En skärtorsdag, när mormor och morfar skulle komma och hälsa på oss, försvann Anna. Vid tillfället var vi så lyckligt lottade att vi hade en strandtomt och läget gjorde att vi blev extra nervösa över hennes försvinnande. Vi letade överallt. Jag menar verkligen överallt! Vi letade vid vattnet, i garderober, under huset, på alla tänkbara platser.

Just när vi skulle engagera grannarna i sökandet anländer mormor och morfar. Ny organisation! Mormor och Anneli får fart på grannarna när morfar och jag tar bilen och åker fram och tillbaks utmed vägen.

Än idag tror jag faktiskt att hon var på Blåkulla.




Bröllop

Furuvik

Minst en gång per år åkte vi till djur- och nöjesparken Furuvik. Märkligt nog älskar Anna gungor och karuseller, trots att hon har lite svårt med balansen. Här tillåter hon naturkrafterna att behandla henne lite hur som helst. Till och med hoppanordningar tycker hon om, trots att hon ramlar hela tiden. Att hon älskar spöktåg förstår jag bättre. Det är SÅ roligt att se alla andra (och speciellt mamma Anneli) när dom blir rädda! Själv är hon enbart rädd för spindlar (efter mamma) och getingar (efter pappa).

Lite misstänksamt med den stora elefanten som gungade upp och ner bakom Anna i karusellen.	På eget initiativ ställer sig Anna framför musikkåren i Furuvik

Räksmörgås - även mått på storlek
 
När vi flyttade ut till skärgården blev det tal om en liten båt. Eftersom det hela bottnade i en ekonomisk fråga, var vi lite oense om storleken på båten. Själv önskade jag en båt så pass stor att det gick att övernatta i den. Anna, som hade åkt turistbåten Strömskär, kastade sig in i diskussionen och sa:

- Det ska vara med räksmörgås!

Nu räcker det

När Anneli en dag meddelar Anna och mig att Anna skall få ett syskon, blev vi mycket förvånade. Det var inte som vi först trodde, utan Annas pappa hade även han bildat ny familj och väntade nu tillökning. När den gamle pedagogen började förklara att det skulle bli ett halv-syskon svarade Anna:
- Ä, det går ju inte!

Nej, så rätt så. En halv människa, det går ju inte. Lite skamsen och utan framgång försökte jag förklara att det var ett talesätt.

Efter något år meddelar Anneli att Anna skall få ytterligare ett syskon. Eftersom Anna brukade hälsa på sin pappa då och då, replikerade hon:
- Det blir trångt!

När Anneli sedan meddelar att syskon nummer tre är på gång, konstaterade Anna:
- Nu räcker det!


Senare

När barnen blivit något äldre ringer Anna till sin pappa och frågar artigt:
- Och hur är det med barnen? Är dom trevliga, eller skriker dom mycket??


Pratsam

Anna är nu (1996) förlovad med en likasinnad. Han är, liksom Anna, mycket social och har en stor vänkrets. Men under 80-talet var han mycket tyst. Han sa aldrig något.

När Anna och jag en dag på 80-talet tankade bilen, kom den blivande fästmannen och hans pappa till macken. Anna satte som vanligt igång att kackla. Pappan tittar förvånat på Anna, sedan på sonen och vänder sig därefter till mig med kommentaren: "Det va värst va din prata!"

- Tur som en tokig är jag, brukar Anna säga.


Aldrig ensam

Anna var ofta själv på rummet och i lekstugan, men hon var aldrig ensam. Hon hade alltid sina, för mig, osynliga kompisar med. När hon t ex satt på bryggan och fick syn på mig, klappade hon på den tomma platsen bredvid sig och sa:
- Kom och sätt dig här med oss!


Telefon

När Anna en dag svarade i telefonen såg hon mycket fundersam ut. Efter en stunds lyssnande sa hon kort och gott:
- Jag är mongolid och fattar ingenting!  Därefter la hon på luren.


Inskolning

 
Efter hand började Anna själv att åka buss till skolan, men innan dess var det jag som "skolade in" henne på bussen. Morgonbussen var i regel fullpackad med barn och ungdom på väg till skolan. Vi fick alltid sittplats, då vi klev på bussen i början av linjeturen.

En morgon klev en "ny" passagerare på vid hållplatsen utanför dåvarande ålderdomshemmet. En ålderstigen och mycket krokig gammal gumma med käpp. Hon var verkligen krokig och jag blev nyfiken om det var någon som skulle resa sig och erbjuda gumman sittplats.

När gumman efter stora omständigheter betalat, var det alldeles tyst i bussen. Eleverna var som paralyserade vid åsynen av detta levande lik och ingen kom sig för att göra någonting för henne. Precis när jag skulle resa mig hinner Anna före, ställer sig upp, pekar på gumman och liksom en glädjespridande högtalare utbrister hon:
- POMPERIPOSSA!!


Skolålder

Trots att skolan var mycket arbetsam älskade hon den. Inte så mycket för skolans skull, utan för att den gav trygga rutiner. Efter en helg kunde hon utbrista:
- Äntligen måndag!

Under tiden hon pendlade mellan Söderhamn och Bollnäs hade hon mycket långa dagar. Hon lämnade hemmet kl 07.00 och kom hem strax före 17.00. En helt vanlig arbetsdag för en vuxen!

Speciellt under tonårstiden var det lätt att glömma hennes (mentala) ålder. Om man frågade Anneli hur gammal Anna var, svarade hon: "Hon är fem, elva och sjutton år!"

Matbrak

Trots att Anna hade två mycket duktiga handledare, kom det bästa av skolan på slutet då hon fick ägna sig åt praktik. Med Annas serviceinriktning blev det naturligt att hon hamnade i restaurangbranschen.

Mat och potatis - en svidande kritik

Enligt Anna själv är hon ett "matbrak". Allra mest tycker hon om potatis och kan gärna smälla i sig 5 - 6 potatisar till middagen. Om man frågade Anna hur det var i skolan, eller frågade hur det var på lägret, brukade hon svara:
- Mat och potatis.

Väldigt sällan fick man något annat svar än "mat och potatis".

Tyvärr ligger det mycket mer i detta svar än vad man först anar. Det är egentligen en svidande kritik mot skolan och samhället att man inte kan erbjuda något bättre och mer meningsfullt än just mat och potatis!

Komplikationer
 

Det hände mycket när Anna slutade skolan. Hon fick egen lägenhet i en gruppbostad samtidigt som hon fick en dagcenterplats på en restaurang. Ett halvår senare drabbades hon tyvärr av epilepsi, vilket föranledde en del läkarbesök.

När Anna skulle göra en EEG-undersökning vid Bollnäs sjukhus, var vi lite osäkra på lokaliteterna. Vi hade talat om för Anna att hon skulle besöka "huvud-doktorn" och när vi står utanför sjukhuset och diskuterar vart vi ska, säger Anna:
- Här är det, och kliver in under skylten HUVUDENTRÉ.

 
Med rätt medicin och omplacering till en lugnare miljö, mår Anna efter omständigheterna ganska bra.

Egen mamma

När jag presenterade min dotter Malin och Anna för varandra, försökte jag (som vanligt) att vara pedagogisk. När jag berättat att Malin också har en extra pappa, precis som Anna har mig som extra pappa, klappar hon Malin på axeln och säger:
- Men det e tur att du har egen mamma i alla fall!


Springer många troll

Anna vände ofta på uttryck. I regel skedde detta reflexbetingat och när väl uttrycken satt där, kunde hon inte ändra dom utan hjälp. T ex när hon skulle säga tegelbruket hörde man tydligt att hon tänkte säga tegelhuset, men det blev tegelbruset! Efter tre försök att rätta sig själv säger hon:
- Ä fan, det går ju inte.

Vissa specialuttryck kunde hon behålla, enbart för att omgivningen tyckte det var roligt. Till  exempel så kallade vi freestyle för kliffstajl, precis som Anna.

"Spelar ingen roll" vände Anna till "springer ingen roll". När Anneli hört detta uttryck till leda vänder hon sig till mig och säger uppgivet: "DÄR springer det många troll!" Omedelbart reagerar Anna och säger: Spelar ingen roll, heter det mamma!!


Kål-roligt

Våra vanligast förekommande förstärkningsord (hemskt, jätte-, eller kanske det mest vanliga: skit- ) omformade Anna till "kål". När något var extra roligt sa hon att det var "kål-roligt"!?

Efter ett tag kom jag fram till att det var ju ett av våra vanligaste förstärkningsord när det gäller färgen svart (kol-svart). I min iver att analysera ordet hade jag helt enkelt stavat fel och istället för kol hade jag tänkt på en grönsak!


Körkort

När Anna skulle fylla 18 år visste hon att man kunde ta körkort. Under en bilfärd utspelades följande dialog mellan Anna och mig:

Ansiktsuttryck

Det är lite jobbigt för en som tog körkort på 50-talet att se hur anarkin mer och mer breder ut sig när det gäller trafikuppförande. När Anna och jag skulle stanna utanför bankomaten, fanns det en ledig parkeringsruta på "vår" sida utanför banken. I motsatt körriktning kommer en bilist som också siktat in denna ruta. Orsaken, varför bilisten körde över på vår sida rakt mot oss och mötande trafik, lämnar jag därhän. Med fara för flera trafikanter snodde han parkeringsplatsen på ett mycket olämpligt och lagvidrigt sätt!

När jag väl fått ur mig mitt samlade ordförråd av svordomar var även Anna upprörd och hjälpte till med orden:
- Butten! Gör grimaser!!


Sjuk

- Är du sjuk Anna?
- Ja, jag har lunganflamtation!


Inte tjock

När jag slutade röka ökade jag kraftigt i vikt. Anna klappade mig ofta på magen med orden:
- Gu' va tjock du e'!

Väl medveten om situationen förklarade jag för Anna att det kändes lite jobbigt att alltid bli påmind om detta. Genast ändrade Anna taktik och nästa gång hon klappade mig på magen sa hon:
- Gu' va smal du e'! Därefter vänder hon sig till Anneli och klappar henne på magen och säger:
- Å mamma e också tjock!!




Särvux

Fr.o.m. höstterminen 1996 går Anna två eftermiddagar i veckan på Särvux och läser bland annat om kärlek och tränar hur man använder en dator.

TILL ANNA:

o

[ Top | Photogallery | Anna, del 2 | Anna, del 3 | Anna, del 4 ]

© Christer Holm
christer-holm@hotmail.se
073 7145048