Anna 3

[ Anna del 1 | Anna del 2 | Anna del 4 ]

Det visar sig att Anna och Anders har det som dom flesta andra parförhållanden, med samma vardagliga problem och samma glädjeämnen. Alltefter som möblemanget tar slut, en TV går sönder, övergår så småningom även vardagsrummet att bli som alla andra vardagsrum med en soffgrupp, en TV, en stereoanläggning o.s.v.

En markant skillnad (som jag tolkar situationen) är att Anders accepterar inte sitt handikapp i lika stor utsträckning som Anna gör och han tycker inte om när Anna och jag tar upp vårt gamla rollspel och tokar oss! Hon får inte falla ur ramen och visa något avvikande beteende!

Christer Holm, jan 2003

Fru Ljungqvist färgar håret rött.

Namnbyte

Några månader efter bröllopet hade Anna bestämt sig för att byta namn till Ljungqvist. Fru Anna Ljungqvist, med betoning på FRU! Detta kom särskilt i uttryck när hon signerade två papper, där hon på det ena skrev ANNA JUNGUNGVIST FRU och på det andra skrev hon FRU LJUNGKVIST (stavningskontroll efter dom båda pappren).

Anders

Innan jag går vidare måste jag berätta lite om Anders.
Trots sin fysiska orörlighet är han mycket självgående! Han har på eget initiativ tagit kontakt med ett innebandylag, där han iklätt sig rollen som "Coach".

Vidare har hans samhällsintresse styrt honom till politiken, där han före valet 2002 tillhörde Moderaterna och efter valet gick han över till Socialdemokraterna. Nu kan man tro att jag påverkat honom i valet av partitillhörighet, men så är inte fallet - hävdar jag med bestämdhet!

Han går ofta upp till lokaltidningarna, där han vill att dom skall skriva om bandylaget och om honom! Han är faktiskt lite kändisfixerad!

Anders önskningar

Anders hade tidigare tre önskningar:
1. Bankomatkort
2. Mobiltelefon
3. Att gifta sig.

Dessa önskningar har nu gått i uppfyllelse och dom nya önskningarna, eller ska jag säga den nya målsättningen, är:
1. Barnvagn
2. Bil
3. Hus

Jag frågade Anna och Anders vem av dom två som hade starkast önskan att skaffa barn?
- Det är hemligt, svarade Anna!

När jag frågar Anders ang barnvagn, går det nästan lika bra med en gräsklippare!

Samtliga önskningar markerar ett oberoende, vilket ofta återkommer i Anders resonemang.
Anna har sedan puberteten pratat om att skaffa barn! Man frågar mig hur jag tacklar frågan och jag brukar säga till Anna att alla kan inte få barn, alla kan inte ta körkort eller köpa hus.

Särvux

Både Anna och Anders läser 1 - 2 dagar/vecka vid Särvux.

Anna gör framsteg hela tiden. Hon skriver/textar mycket vårdat och varje måndag skriver hon en köplista bl.a. genom att kopiera matvarubranschens reklambroschyrer.

Veckoinköpen görs tillsammans med personal - annars skulle det bli lite väl dyrt med alla läckerheter!

Anders gillar mer att få mail från mig, vilket går alldeles utmärkt då han har tillgång till dator både vid Dagliga Verksamheter och Särvux.

Snabba kommentarer

Anders drabbas lite då och då av en åkomma i foten. Jag vet inte vad det är, men ibland har han så ont att han endast kan förflytta sig med hjälp av rollator.

Tidigare om åren, då jag följde Anna på nära håll, såg jag hur TV-programmen påverkade henne i mycket hög grad! Hon blev jätteglad vid lyckliga scener och kunde bli mycket upprörd och rent förbannad när hon tittade på scener med våldsinslag.

Så även nu. Anna och Anders hade tittat på en TV-såpa där boven hotat en bunden person med sax. Anna visar hur förövaren gått till väga med saxen mot offret och Anders avbryter och rättar henne hela tiden. Till slut tröttnar Anna på Anders tillrättavisningar och mitt i allt våldsfrossande tittar hon på Anders och säger:

- Spik i foten kanske?

Mer humanist än rasist

Jag noterar att Anders är en stor humanist och absolut ingen rasist! Jag har fått förklaring till en händelse som förmodligen kan vara embryot till denna märkliga tanke om rasism.

Anna & Anders bor på nedre botten mot innergården där dom om somrarna brukar sitta på sin uteplats. På balkongen ovanför bor en turkisk familj, där den mycket unga dottern (Anders visar med handen drygt 100 cm ovanför marken) har kastat ner saker på Anna och Anders när dom satt och åt. Anders beklagade att flickan fått stryk av sin mamma för denna händelse. Han visade flera gånger hur mamman örfilat den lilla. Om han nu vill utvisa mamman är det nog mer för att hon slog dottern och inte för att dom är invandrare!

Kaffebröd

Innan jag gick till Anna & Anders en dag, ringde Anna till mig för att försäkra sig om en sak:

- Butten! Kan du köpa en bakelse till kaffet? Jag har inga pengar.
- OK, det kan jag göra.
- Och en macka till mig!

Traditionsbunden

Sin vana trogen hade Anna kring påsk tagit en mindre bordsduk som sjalett och satt lite rouge på kinderna för att resa till Blåkulla!

Mycket riktigt försvann hon för en stund, men återvände då kom på att hon inte hade några nycklar till porten.

Länk till "Blåkulla"

Anders och politiken

En dag före valet 2002 presenterade Anders en lista där man skall anmäla sitt intresse för politiska uppdrag. Han hade anmält sitt intresse till allt utom till det, som berörde social- resp omsorgsnämnd. Bl.a. var han mycket intresserad av en riksdagsplats och skrattade hjärtligt åt sig själv när han sa hur förvånade alla skulle bli om han kom in i riksdagen. Va? Vilken insikt! Men, mest förvånad skulle han själv bli!

En eftermiddag, när jag var på väg hem, står Anders utanför rådhuset. Jag hörde hur han frågade en förbipasserande om NN i kommunledningen var inne. Jag frågade Anders vad han vill säga till NN?

- Jag vill prata om sjukhuset, sa Anders.
- Men NN har inget med sjukhuset att göra, varför jag lovade att lotsa honom rätt inom Landstinget.

Vid ett efterföljande möte intervjuade jag Anders vad han vill säga till politiker i kommun och landsting och formulerade hans önskemål i följande brev: klicka här för Anders brev!

fobi

Ritual eller fobi?

Lite allvarligt blev det ett tag då både Anna och Anders i sin nyvunna frihet började matfrossa. Ingen hade riktigt koll på deras ätande.

Annas lördagsfrukost kunde pågå som bäst när jag kom på besök kl 15,00. Bl.a. måste det vara tre av allting - även bestick till äggen! Jag vet inte när ett beteende kan klassas som ritual eller som fobi?

Med insatser och hjälp från boendepersonal kunde man snart få bukt med vad jag kallar matfobi.

Misslyckad bild som blev lite rolig

Anna och Anders visar gärna upp sitt lördagsgodis och andra delikatesser som inhandlats under veckan.

Här en misslyckad bild, då lördagsgodiset hamnat utanför blickfånget, men av påsens storlek kan man ana vad som finns under bordet.

När Anna fick se denna bild utbrister hon:

- Gu va snygg han va me korven, KorvAnders!

Simultantolkning

Efter en fest berättade både Anna och Anders vad som hänt under kvällen, men jag förstod inte vad dom ätit varför jag frågade:
- Vad fick ni för mat?
- Sjuttonallad, svarade Anders.

Anna, som såg att jag inte förstod vad Anders svarade, körde en egen variant:
- Pip, pip, pip, pip, sa hon för sig själv från sitt soffhörn.
- Åh, kycklingsallad, sa jag och kände mig ganska nöjd med denna simultantolkning.

Födelsedagsfest

Vid Anders 30-årsdag den 21 juli 2001 hade dom fått låna fastighetens samlingslokal. Utmärkt planering, då dom anhöriga (samtliga mogna människor) var bjudna till kl 16,00 och kompisarna (ungdomarna) var bjudna till kl 18,00. Anna tyckt att det var opassande att blanda äldre och yngre, varför hon hälsade oss (dom anhöriga) välkommen med orden:

- Hoppas ni blir trötta!

Det var ett mycket diplomatsikt sätt att säga till gästerna att dom måste lämna lokalen kl 18,00!

Efter en härlig måltid blev det kaffe och tårta. Anna, som alltid vill åt tårtdekorationerna, angrep tårtan från ett eget håll!

Tårta, angripen från två håll

Palmemordet är löst

Vid ett av mina besök lämnade jag ett videoband till Anders. En starkt nedklippt version av ”Sista kontraktet”, där jag klippt bort samtliga provokativa och våldsamma scener. Filmen blev därigenom mycket svår att förstå - men Anders, som redan löst fallet, hade klarat ut följande:

Två tyskar i en svart bil, en engelsman samt en norrman (som båda använde walkie-talkie) var skäligen misstänkta för mordet. Nu vill Anders att jag skall skriva ner namnen på dessa personer samt registreringsnumret på den svarta bilen, så skall han skicka uppgifterna till ”Isen” i Stockholm!

Ang Expressen om Christer Petterssons erkännande avs mordet på Palme, säger Anders:
- Han Ljuger. Det är tysken!

Framsteg

Jag gör framsteg i vår kommunikation! Anders har en mycket bra förmåga att klä svåra ord i ny dräkt. En dag berättade han om sin släkt som är bosatt i Stockholm och i en annan stad som jag inte förstod vilken det var, varvid han gjorde följande omskrivning:

- O, med två prickar, sa Anders.
- Östersund, gissade jag.
- Bra fotbollslag, sa Anders.
- Örebro, försökte jag.
- Rätt, sa Anders

Nästa besök, när Anders återigen talade om släktingar långt borta, gick det så här:

- Jag vet, sa jag. Örebro?
- Nej, sa Anders. Långt borta!
- USA? Försökte jag.
- Nej! Bebis på magen! Svarade Anders.
- VA?
- Bebis på magen. Hoppa! Anders visar med två fingrar och härmar en skuttande hare med handen på bordet.
- Ah ha! Känguru! Australien?
- Ja!

Mindre olycka

Anna hade trillat och slagit hakan ordentligt.

Hon sa att hon hade för bråttom, men jag misstänker att orsaken även kan tillskrivas medicinering och ett ev krampanfall?

Trots ömmande haka är det nästan alltid roligt att bli fotograferad!

Första årsdagen av bröllopet

Så var det dags att fira den första bröllopsdagen! Redan efter frukost hade Anna iklätt sig brudklänningen och gick hela dagen och väntade på gästerna, som skulle komma kl 18,00.

För att inte väntan skulle bli alltför lång, hade Anna bjudit mig redan kl 15,00 (min vanliga besökstid) vilket innebar att det blev inget kaffe och tårta för min del – man måste ju vänta på gästerna. Inte mig emot, jag fick istället vara med om en repris på bröllopet enl följande bilder:


Bruden	Ringen	Kyssen

Fru Ljunqvist i köket

Anna värmer tevatten i mikron. När det är klart, tar hon ut koppen och häller bort vattnet och fyller på nytt.

- Varför gör du så?
- Det var för lite vatten!

När hon kokar ägg gör hon nästan på samma sätt. Hon kokar upp vattnet med äggen i kastrullen. När det väl börjar koka häller hon ut vattnet och så får det torrkoka en liten stund. Äggen är nästan råa.

Anna räknar pengar

Efter att ha räknat pengarna i sin plånbok säger Anna:
- Jämna pengar!

Ny lägenhet?

En dag presenterade Anders en broschyr ang en ledig lägenhet. En etta på 38 kvadratmeter, dit han önskade flytta med Anna. Jag förklarade att lägenheten inte var mycket större än deras nuvarande vardagsrum, dessutom fanns det bara en toalett och man måste sova i vardagsrummet. Mina argument, att dämpa intresset för en ny lägenhet, var mer eller mindre framförda för döva öron och jag funderade under kvällen varför dom så gärna vill flytta till en ny lägenhet.

Orsaken, eller orsakerna, kan som sagt vara många men primärt är det ett uttryck och längtan efter en total frihet. Att helt få råda sig själv utan någon inblandning av anhöriga eller personal, vilket vittnar om en sund och mänsklig inställning.

I konsekvens härmed, måste man ställa sig följande frågor:

Känner dom sig överbeskyddade?
Eller är det en fråga om lättja - att slippa alla förpliktelser?
Kan situationen förbättras med en större pedagogisk insikt?

Man kan inte heller blunda för att dom faktiskt har det bättre än dom flesta människor! Jag kan bara konstatera att dom är "fångade" av sin extra kromosom!

Fritid

Jag tycker att Anna och Anders har det ganska väl förspänt när det gäller fritidsaktiviteter. Kultur & Fritid, tillsammans med Daglig verksamhet, samordnar dans en gång per vecka och FUB organiserar länsdanser en gång per månad. Gruppbostadens personal hittar på olika aktiviteter och så har dom var sin fritidskompis.

Bilden:

Anna och Anders i väntan på bussen som skall föra dom (och alla kompisar utanför bild) till en dansträff, någonstans i länet!

Läskunnighet

Det är delade meningar om Anders läskunnighet. När en reporter frågade om han kan läsa svarade han själv "ja" medan andra i rummet samtidigt svarade "nej".

En dag hade jag med mig en kallelse till ett möte där tiden var utsatt till 18,30. Anders studerade pappret länge och jag kunde inte se att han flyttade blicken efter texten (bilden).

Efter ett tag försökte jag lite försiktigt:
- Skall jag hjälpa dig?
- Halv sju! Svarade Anders.

Så var det med det!

[ Top | Anna del 1 | Anna del 2 | Anna del 4 ]