[ Home | Publikationer | Diverse ]


 

TUSSES   FADÄSER

© 1996 Christer Holm

 

I 60-talets New York kallades alla jazzmusiker och hippa människor för CATS. Denna företeelse var så vedertagen att man senare gjorde både film och musikal just med namnet CATS!

TUSSES FADÄSER är en humoristisk musikerbiografi som författaren tillägnar alla CATS, där varje kapitel har verklighetsbakgrund. När Tusse inte står som upphovsman, är det någon organisation, institution eller andra CATS som svarar för fadäserna.

Christer Holm

Illustrationer: EVA MARKLUND
© 1996: F:a EGO HJÄLM/Christer Holm, Söderhamn.

 


 

 

1 TUSSE, EN HELT VANLIG CAT

 

Tusse föddes på Menlösa barns dag den 28 december 1940. Eftersom man allmänt under 40-talet uppfattade ordet menlös som "mindre begåvad" trodde Tusse att han i många avseenden var en idiot. Idiot eller naturbarn? Vem vet? Istället för eftertanke har känslan som regel dominerat Tusses handlande, vilket inte alltid varit till hans fördel.

Efter tolv års trakasserier kring ordet menlös (som alltid intensifierades kring den 28 december) bestämde sig Tusse för att sluta fira sin födelsedag. Detta var ett bra beslut, då han med gott samvete kunde ge sig själv en present då och då under årets övriga dagar.

Med fasa minns Tusse sin skoltid. Under måttot "två år i varje klass" avslutade han sin sjuåriga folkskoleutbildning efter nio år. Detta tvång var värre än allt annat och förmodligen utgör denna tid själva grogrunden för Tusses personliga utveckling, vilken i korthet kan formuleras:

FRÅN ARG UNG MAN TILL SKITFÖRBANNAD GUBBE!

Som CAT och med Stenbockens alla kriterier var Tusse vad en sportjournalist skulle kalla för en "slow starter", men efter hand kom han helhjärtat att ägna sig åt tre ting. Tre intressen med stort M: Mat, Musik och Mus, vilket symboliserar överlevnad, självförverkligande och fortplantning. Självfallet kom musik i första hand och efter skoltiden satsade han allt på musik. Det gick så pass bra för Tusse att han lyckades bli antagen som elev vid musikhögskolan trots undermåliga betyg från folkskolan. Och det är väl här som själva berättelsen kan börja.

 


 

2 TUSSE BLÅSER FAGOTT

 

Tusses föräldrar var båda musiker (cello resp piano), varför dom mycket bestämt sa att Tusse INTE fick bli musiker. Det var dåligt betalt och dåliga arbetstider. Ingen framtid! Blåsare, som klarinettister och trumpetare, fanns det hur många som helst!

- Men å andra sidan, sa Tusses pappa, finns det så jävla många obegåvade musiker, så det är O K om du spelar något ovanligt instrument!

Klicka för att lyssna!

Följaktligen skaffade Tusse vid 17 års ålder en fagott och mycket stolt berättar han för en av pappas stråkkolleger att han börjat spela fagott.

- TUSSE! Utropar kollegan, Det heter inte spela fagott, det heter blåsa fagott. Man spelar fiol och blåser fagott!

Istället för den tysta diplomatin reagerade Tusse som vanligt känslomässigt och replikerar:

- Om det heter blåsa fagott, måste det heta gnida fiol!

Kontakten bröts härvidlag och några år senare började Tusse även blåsa cello.

 


 

3 TUSSE SOM MILITÄRMUSIKER

 

Värnplikten kallade och för att slippa avbryta musikstudierna sökte Tusse anställning som militärmusiker i landsorten. Tusse blev antagen som militärmusiker samtidigt som han kom in som elev vid musikhögskolan. Som militärmusiker måste Tusse lära sig att slå på trumma och blåsa signalhorn. Det var inte alltid så lätt då fagottstudierna hade högsta prioritet.

Varje morgon, när flaggan hissades, måste Tusse blåsa paradmarsch på signalhorn. Detta skedde mitt på kaserngården och ofta inför alla värnpliktiga. Då Tusse inte övade på sitt signalhorn blev uppgiften mycket svår och dom där högsta tonerna ville liksom aldrig infinna sig.

En morgon blev det extra svårt, då en annan CAT stod i ett närbeläget kasernfönster och blåste paradmarschen på trombon samtidigt som Tusse - men i en annan tonart! Tusse fann detta mycket humoristiskt och istället för att fullfölja paradmarschen inför ca 600 soldater, började Tusse att skratta. Befälen och alla värnpliktiga undrar väl fortfarande varför "idioten" bara stod och skrattade istället för att blåsa paradmarschen.

Tusse slapp kurran men fick däremot kompaniförbud och order att sluta med fagotten tills han lärt sig att blåsa paradmarsch på signalhorn. Det var då som Tusse fick sin geniala idé.

Paradmarschen skulle blåsas under den tid som flaggan hissades (eller halades). Eftersom Tusse kände den värnpliktige som anförtrotts denna militära uppgift att hissa flaggan, mutade han denne med en flaska brännvin om han med ett enda ryck drog flaggan i topp, vilket borde ta ca 2 sekunder. Så skedde också nästa dag och Tusse hann bara blåsa en enda ton innan flaggan var i topp.

Klicka för Sveriges Militärmusikers Förening

Mycket nöjd med denna lättköpta seger hamnade Tusse i alla fall i kurran.


 

4 TUSSE FÅNGAR EN MUS

 

Under hela tonårstiden hade Tusse drömt om att fånga en mus. Han hade inte träffat någon så där på riktigt och vad äldre CATS berättade, vad man gjorde med dom, lät ju riktigt spännande. Som 18-åring trodde Tusse att han säkert var en idiot som inte lyckats fånga en enda mus, eller berodde det bara på blyghet och dåligt självförtroende? Hur som helst visste han hur dom såg ut och man kunde ju alltid fantisera vad man skulle göra med dom.

Plötsligt stod hon där. Fin mus, fin mus, tänkte Tusse och rodnade.

-Vill du komma hem till mig på lördag? Frågar musens stora röda läppar.

Nu "tiltar" samordningen totalt mellan knoppen (förståndet) och kroppen (känslorna) och mot all förmodan blir Tusse mycket social och låter knoppen styra utfallet:

-Vem jag? Nä jag vet inte, jag har så mycket att göra, svarar Tusse, men ångrar sig omedelbart och fortsätter:

- Är du fotvårdsspecialist?

- Nä, varför tror du det? frågar musen tillbaka. Tusse vågade inte förklara att det kliade så mellan tårna och då speciellt mellan stortårna, men fortsätter:

- Nä, jag bara undrade.

- Jo! Ta med dig en flaska vin och kom hem till mig på lördag kväll, säger musen med läppar och allt.

När lördagskvällen kom hade Tusse noga förberett sig dels med en flaska vin och dels med ett 3-pack kondomer som han nedstoppat i den stora bagen.

Denna händelse tilldrog sig vid den tiden då Tusse fortfarande var musikelev vid militärmusiken och ingenting undgick äldre CATS. Det blev helt enkelt visitation innan Tusse lämnade kasernen.

Musen, en mycket äldre och mogen kvinna på sitt 24:e år, tog emot med stora famnen. Vinflaskan öppnades och Tusse skämdes så för att byxorna putade hela tiden. Han hade fantiserat om musen hela veckan och nu skulle äntligen belöningen komma. Efter några kyssar föreslår musen, som tydligen var mycket erfaren, att lyset släcks och var och en tar av sig kläderna

Darrande och med flaggan i topp står Tusse förväntansfull alldeles naken i det mörka rummet. Då, äntligen, kommer musen smygande bakifrån och Tusse känner att hon också är naken. När han känner hennes bröst mot sin rygg och hennes mage mot sin stjärt, samtidigt som hon tar ett stadigt tag om flaggstången och smeker den några gånger, blir detta för mycket för Tusse. Raketen brinner av! Rakt ut i luften till ingen nytta!

Någon timme senare blev det åter visitation på kasern och Tusse ångrar fortfarande att han inte stoppat det oöppnade kondompaketet i fickan.

 


 

5 TUSSE MED ORKESTERFÖRENINGEN

 

 Som militärmusiker blev Tusse beordrad att medverka i den lokala orkesterföreningen. Det var en bra order, för det var ju det som var själva meningen med livet - att få medverka i en symfoniorkester. 

Till vårkonserten skulle orkesterföreningen framföra Gåsmors sagor och vem passade bättre att läsa poesidelen mellan orkesterstyckena än stadens egen poet!?

Vid konsertens huvudnummer får alla tanter full utdelning i början av framförandet då poeten, efter varje orkesterstycke, gör l-å-n-g-a konstpauser och det blir så där alldeles, alldeles tyst i salongen.

Då, just i en sådan paus, viskar en CAT-kollega till Tusse:

- Litet Bo jag Zetterlind.

Tusse bryter tystnaden med ett jätteflabb och när han blir varse orkesterns, dirigentens, poetens och även publikens häpnad, drabbas Tusse av någon slags känslomässig kollaps och kan inte sluta skratta.

Nästa konsert fick Tusse ledigt.

 


 

6 TUSSE PÅ TEATER I

 

Under en period i början av 60-talet blåste Tusse fagott i en orkester på en teater. Det är inte särskilt inspirerande för en ambitiös musikstuderande att månad efter månad blåsa samma stycke varje kväll. Dessutom var det två föreställningar på lördagarna, vilken pina! Lyckligtvis fanns det en bar i närheten av teatern, varför andra föreställningen på lördagarna kunde bli något roligare än veckans övriga föreställningar.

I denna pjäs spelade Tusse även en liten roll från orkesterdiket, då han genom fagotten skulle låta som han pratade med huvudrollsinnehavaren på scenen. Det var inte alltid så roligt då Tusse, mot sin vilja, ibland "kixade" i fagotten. Vid sådana tillfällen utnyttjade huvudrollsinnehavaren detta genom att slänga lite spydiga kommentarer direkt ner i orkesterdiket riktat till Tusse. Detta blev ett slags publikfrieri samtidigt som Tusse kände sig kränkt. Huvudrollsinnehavaren plockade helt enkelt poäng på grund av Tusses missar, gjorde narr av honom!

En lördagskväll vid andra föreställningen kixade det lite extra i fagotten. Huvudrollsinnehavaren var inte sen med sina kommentarer och Tusse blev förbannad. När äntligen pjäsens känsliga slutreplik kom: Tycker du om barn? Hördes en stark och tydlig röst från orkesterdiket:

-JA, STEKTA!

Det blev en s k showstop. Publiken applåderade spontant och huvudrollsinnehavaren blev skitförbannad över att en idiot i orkesterdiket, och inte HAN, fick denna showstop.

Väl hemma i sin säng somnade Tusse denna kväll med ett leende på läpparna.

 


 

7 TUSSE PÅ RYMMEN

 

Tusse tjänstgjorde som militärmusiker, studerade vid musikhögskolan, hade bildat familj och köpt hus, extraknäckte som musiker i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Han sov aldrig.

Han var trött. Slut. Amerikas president hade blivit skjuten och dom värnpliktiga på regementet hade höjd beredskap på annan ort. Inte nog med det! Tusse hade även fått en svärmor som styrde och ställde hans liv på ett icke önskvärt sätt.

Då kommer det mycket efterlängtade erbjudandet! Tusse skulle få vikariera som fagottist i en av Sveriges största och förnämsta symfoniorkestrar. Visserligen bara en vecka, men vilket break! Men ack o ve, den lyckan varade inte länge. Tusse skulle nämligen slå på bastrumma i vaktparaden just denna vecka och det var viktigt som fan! Ingen fick ledigt från vaktparaden, så det så!

Det blev för mycket för Tusse, han gav upp. Tusse packade turnéväskan och reste till Amerika istället! I New York där fanns det CATS som spelade på riktigt och dom behövde ta mej fan inte slå på bastrumma i vaktparaden!

Tusse kände inte alla fagottister i Sverige, men dom var så få till antalet att han i alla fall kände till var och en av dom. Enbart i New York fanns det ca 500 registrerade fagottister, så Tusse fick inte ett enda jobb där, men han träffade många CATS!

Klicka för info

Eftersom Tusse rymt från vaktparaden och övertrasserat sitt checkkonto, motsvarande två årslöner, var Tusse efterlyst. Han hade också brutit mot Amerikas immigrationslagar, så efter fem månader i New York sändes Tusse hem i handfängsel till den svenska polisen och rättvisan. Mycket pinsamt.

Åter i Sverige, fast i finkan, fick Tusse oväntad hjälp. Självaste bankdirektören kom till häktet och med de redan färdigskrivna ansökningshandlingarna vändes checköverdraget till ett lån. På så sätt blev Tusses enda brott att ha rymt från vaktparaden, vilket var nog så allvarligt!

Efter totalt fem veckor i häktet i tre städer, blev det äntligen förhandlingar i tingsrätten. Tusse fick sparken från militärmusiken med omedelbar verkan! Smita från vaktparaden gör man minsann inte ostraffad! Tänk, hur skulle det se ut om alla gjorde det?

Mycket lättad gick Tusse ut från rättssalen som en fri man.

 


 

8 TUSSE BÖRJAR SPELA

 

Tusses utbildning var helt inriktad på den klassiska musiken. Symfonier, kammarmusik och opera var fint, men näppeligen operett - där gick gränsen. Som bekant hade symfonikerna delat sig i två läger, d v s musiker respektive blåsare! Slagverkare fanns inte ens med i vokabulären, dom kallades alltid vid smeknamn.

Av en tillfällighet blev Tusse tillfrågad om han ville vikariera i en dansorkester på barytonsax. Då dansorkestrarna mest spelade jazzmusik (tidigt 60-tal) frågade Tusse:

-Hur gör man?
-Du gör bara tvärt om, svarade CAT-kollegan och fortsatte:
- Du gör åttodelarna långa och fjärdedelarna korta.

Tusse var inte riktigt säker om han förstod, men tackade ändå ja till jobbet.

Helt plötsligt öppnades en helt ny värld för Tusse. Uj, uj, uj! Det var så jäkla roligt att spela jazzmusik och dom-där jazzmusikerna, riktiga CATS, dom var ju så duktiga! Hur gjorde dom? Dom bara spelade! Kul var det och kul var dom!

Varför fick man inte lära sig sånt här på musikhögskolan? Där övade man skalor och etyder samt lärde sig hur svårt allt var och hur jävla nervös man skulle vara i orkestern för sina soloinsatser! Löjligt! Tusse kände sig lurad på sin utbildning, med metodik från 1700-talet!

 Nu startade Tusse och några av musikhögskolans elever ett storband. Man försökte låna musikhögskolans orkestersal för en repetition. Sånt skit ska vi inte ha här, sa VAKTMÄSTAREN och låste dörren! Tusse blev förbannad och hyrde studio 1 på Sveriges Radio och skickade räkningen till musikhögskolan. I och med denna handling startade en process i positiv riktning beträffande jazzmusik på musikhögskolan. Sedan spelade Tusse i en rad olika dans- och jazzorkestrar.

Orkestrarna varierade, så gjorde även benämningen på orkesterledarna. Kapellmästare blev kamelpästare o s v. Dom varierade så till den milda grad att antingen var dom CATS eller så var dom mannekänger. En CAT uttalade sig just om den senare kategorin: Han lägger ackorden med manschettknapparna.

 


 

9 TUSSE MED EE

 

EE hade två orkestrar, en kvintett och ett storband. Tusse spelade med storbandet. Nu förhöll det sig så, att båda orkestrarna hade engagemang samtidigt. Detta var noga planerat då orkestrarna spelade i samma byggnad, kvintetten uppe i resturangen och storbandet nere i källarens danslokal. Följaktligen kunde EE varva sina framträdanden med båda orkestrarna.

Då EE:s framträdanden varierade i tid med varje orkester, var det inte ovanligt att det kunde ta upp till två set (2 x 45 min) innan EE kom till storbandet för sina solonummer.

En kväll när EE inte kommit till tredje set, gick en av orkestermedlemmarna upp till resturangen. Mycket förvånad svarar kvintetten (som för tillfället var reducerad till en kvartett):

- Vi trodde han var med er!

EE låg nämligen hemma i badkaret och drack öl!

Förste saxofonisten såg en öppning, packade ihop och gick hem med kommentaren:

- Min granne dog igår och han var skyldig mig en burk färg.

Något decimerade fortsatte båda orkestrarna kvällens övningar.

 


 

10 TUSSE BLIR RELIGIÖS

 

Som elev vid musikhögskolan blev Tusse efter några år invald i musikhögskolans elevråd. Inte som ordförande eller kassör, utan som klubbmästare. Tusse var ju jäkligt bra på fester, d.v.s. att Tusse var jäkligt bra på att festa.

Det blev ett hejdundrande utbyte av fester mellan högskolorna och som tack för detta blev Tusse med mus bjuden på självaste Nobelfesten. Musen var i detta fall inte Tusses ordinarie moatjé, utan även hon utsedd av elevrådet att representera musikhögskolans elevkår vid Nobelfesten. Trots sin religiösa läggning hade hon vackra röda läppar och det kunde säkert bli en härlig kväll med himmelska förtecken. Tusse försökte erinra sig något om Jesus han lärt sig som barn: Gud som haver barnen kär......har du någon ull?

Denna afton, den 10 december, fanns ingen taxi att uppbringa varför Tusse med sällskap måste gå genom hela stan i snöblandat regn till stadshuset. Vid framkomsten var Tusse och musen lika sura som den hyrda fracken och klänningen. Dessutom hade Tusse stärkt sig med några groggar, vilket inte uppskattades av hans mus-kollega.

Lyckligtvis serverades det snaps under den segdragna middagen och Tusse blev snart varm i fracken. Han fick inte svära och helst skulle han vara lite religiös också.

- Har'u hört den där när dom plockar ner Jesus från korset och efter att ha frigjort händerna skriker Jesus: NEJ! FÖTTERNA FÖRST! Försökte Tusse. Musen svarade ilsket;

- Dina ögon går i kors!

Ja, så ta mej fan, hade inte musen fått fyra bröst under middagen - två av varje!

Efter middagen funderade Tusse på att strunta i Jesus och supa istället, men musen var så attraktiv att han ville ge sig själv en chans. Fyra bröst! Vad mer kan man önska sig?

Artig, men full, följer Tusse musen hem och väl framme vid porten blir han bönhörd då hon frågar om Tusse vill följa med upp på en drink?!

Nästa morgon vaknar Tusse fullt påklädd i frack på golvet under musens bord. Efter en tyst sorti tänker han: Det gäller att lägga sig tydligt!

 


 

11 TUSSE MED HERR GRÅ

 

Den berömde herr Grå återvände hem från Amerika och startade ett storband i Sverige. Tusse kände herr Grå från Amerikatiden och blev antagen att spela med detta storband. Inte för gammal vänskaps skull, utan Tusse fick faktiskt provspela för att bli antagen.

Herr Grå var mycket noga med att överföra amerikanska seder till Sverige, bl.a. att från scenen presentera celebra gäster som personliga vänner. Det var bara det att herr Grå var lite disträ när det gällde namn, så när den svenske f d världsmästaren i tungviktsboxning var på besök presenterade herr Grå honom enligt följande:

Klicka för att lyssna!

- Och här mina damer och herrar, har vi min gode vän och världsmästare i tungviktsboxning,
.....GÖSTA KNUTSSON!

Upplyst om fadäsen blev herr Grå lite försiktigare men istället fallerade mikrofontekniken, varför det vid ett annat besök kunde låta:

- Och här mina damer och herrar, har vi min gode vän den berömde.....(här vänder sig herr Grå till orkestern, men glömmer att stänga av mikrofonen)..... - VA FAN HETER HAN?!

Detta musikaliskt mycket högkvalitativa band, blev så att säga amerikafärgat när det gällde seder och bruk. Man kunde gärna ta sig en drink före konserten, eller i pausen, för det gjorde man i Amerika. Frihet under ansvar! En drink är en drink och inte en grogg. Skillnaden ligger i antal centiliter. Men i Sverige gör man ingen skillnad på drink eller grogg - i alla fall inte när det gäller alkoholmängden. Friheten blomstrade. Ansvaret försvann. Orkestern dog. Förmodligen p g a ett terminologiskt missförstånd.

 


 

12 TUSSE VICKAR SOM MUSIKLÄRARE

 

Som allmänt skyddsnät för arbetslösa musiker kunde man alltid bli pennvässare på Sveriges Radio eller lärare vid någon musikskola. Det föll sig ganska naturligt att välja det senare, då Tusse blev erbjuden att vikariera som fagottlärare vid en av landets folkhögskolor under fyra sommarveckor.

Först på dagordningen efter ankomsten skulle alla, elever och lärare, samlas i aulan för att veta hut. Välkomsttalet bestod mestadels av förmaningar. Man fick inte dricka sprit, man fick inte vara uppe om nätterna, man fick inte springa med träskor i trappor, man måste.....o s v. Därefter blev det några timmars rast för installation och efter middagen skulle samtliga åter samlas i aulan för en kvällskonsert.

Motvilligt installerades Tusse i elevhemmet, men till sin glädje fick han självaste provinsialläkaren till rumskamrat. Tusse kände provinsialläkaren sedan tidigare och visste att han, utöver läkaryrket, mycket förtjänstfullt även trakterade (blåste) fiol.

Då båda rumskamraterna medhavde skaffning enades man först och främst om att samtliga förmaningar endast gällde skolans elever och inte läkare och lärare! Den ena cognacsflaskan ställdes något oförsiktigt på en resväska, alldeles innanför dörren, och givetvis gick den oöppnad i kras då dörren öppnades. Det luktade cognac hela kvällen i elevhemmet och alla visste varifrån lukten kom.

Mycket plikttrogen och mot doktorns order (att vila efter middagen) bänkar sig Tusse i aulan inför konserten, som för övrigt framfördes av skolans ordinarie lärare. Å fy fan vad trött han var! Trött efter den långa resan och fruktansvärt mätt. Han skulle nog inte tagit den där sista potatisen tänkte Tusse innan han somnade.

I pausen, efter det att Tusse snarkat sig igenom första avdelningen av konserten, föreslår skolans rektor att Tusse mycket väl kunde "gå hem och vila" så Tusse var pigg till morgondagens lektioner som började kl 08.00!

Ett annat missöde som drabbade Tusse denna sommarkurs var när han (efter några potatisar för mycket) lyckades trilla av stolen och totalt demolera fagotten. Den såg ut som en romersk V:a istället för en romersk II:a, som fagotter ska se ut. Under tiden som fagotten reparerades fick Tusse ägna sig åt andra praktiska övningar som t ex mus-jakt.

Hur som helst slutade sommarkursen mycket lyckligt. Tusse blev avtackad och hedrad för hans elever var ju så oerhört duktiga, både musikaliskt och socialt!

 


 

13 TUSSE PÅ TEATER II

 

Vad gör man? Jo, man tackar ja till de jobb som erbjuds. Det var ju alltid lite smickrande att bli tillfrågad, även om det var ett teaterjobb. Tusse tänkte ändå bli studiomusiker i Amerika, så teaterjobben var ett utmärkt tillfälle att praktisera sina biinstrument (klarinett och saxofon).

Nu spelade Tusse på en mycket större teater än förra gången, visserligen operett - men ändå. Det fanns ju en och annan CAT i orkesterdiket också.

Denna teater hade en mycket påtaglig hierarkisk uppbyggnad, där byggnadens olika våningsplan signifikativt även markerade den sociala rangordningen. Divan, d v s huvudrollsinnehavaren, befann sig på översta våningen. Näst överst, huserade övriga solister och på våningen där under, logerade kör och balett. På bottenvåningen fanns vaktmästeri och till källaren förvisades orkestern. Den fysiska planeringen var i och för sig ganska naturlig, då orkesterdiket ligger i plan med källaren under scenen.

Men det var nåt fel med alltihop. Med den påtagliga fysiska och sociala rangordningen uteblev den intima stämningen. Dessutom blev personalproblemen mer märkbara, jämfört med den lilla teatern. Tyvärr fanns här en tämligen alkoholiserad inspicient, som flera kvällar i veckan försökte välta korvkiosken utanför sceningången. Varje gång han köpte korv, inmundigade han densamma vilande mot korvkioskens vägg i ca 40 - 45 graders lutning!

Så fort det blev nåt fel på scenen kom genast en kedjereaktion typ katten på råttan, råttan på repet. Divan på inspicienten, inspicienten på kamelpästaren och sedan orkesterrepetition nästa dag! Jävla idioti! Det var ju på scenen det inte fungerade!

Måttet rågades då ett par tanter på första bänk prasslade med sina godispåsar under en föreställning så att det störde divan. I pausen och fullare än vanligt kommer inspicienten ner i källaren, skäller ut orkestern och beordrar den till repetition nästa dag!:

- Här skulle jävlar i mig inte prasslas med notpapper i dom känsliga dialogerna!

Teatern visste inte vem dom anställt som fagottist i orkesterdiket! Tusse, väl erfaren från tidigare teatersammanhang, visste var man kunde sätta in den förödande stöten. Mycket kränkt (av inspicienten) å orkesterns vägnar, planerade Tusse omedelbart en spontan hämndaktion. Med sig i orkesterdiket tog han två papperspåsar och en STOR dagstidning. Han väntade (som vanligt) till den känsliga slutrepliken, som upprepades tre gånger: "Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig".

Mellan dessa upprepningar gjorde divan samma l-å-n-g-a konstpauser som "pöten" i landsorten. När den första repliken kom Jag älskar dig tog Tusse den lilla påsen och prasslade med den så länge påsen räckte. Divan blev vit i ansiktet! Efter nästa replik tog Tusse den större påsen, som prasslade mycket längre än den lilla påsen. Efter den tredje repliken tog Tusse den STORA dagstidningen och rev den sida för sida i småbitar. Detta tog mycket lång tid och divan var nu grön i ansiktet!

Efter föreställningen skriker vaktmästaren från bottenvåningen:

- DIVAN VILL TALA MED TUSSE!

Tusse från källaren:

- OM DIVAN VILL TALA MED TUSSE SÅ FINNS HAN I KÄLLAREN!

Divan kom inte och efter att Tusse blivit återanställd nästa dag, fick orkestern så småningom nymålat i källaren och vit duk på bordet. Någon jävla ordning måste det väl ändå vara - även på en teater!

 


 

14 TUSSE MED US

 

I US-bandet tilltalades samtliga CATS med initialer och man "bakade pratlänges" (pratade baklänges). T ex så hette tenoristerna CP resp TBC och istället för att säga hej en kväll, gör HB entré och utropar glatt: FISKVÅT PLATTA!

För att göra dom långa resorna uthärdliga startades en resebyrå, en helt intern resebyrå inom US-bandet, endast i syfte att värna om medlemmarnas mentala hälsa. Byrån fick benämningen SOUL-RESO med tillhörande klistermärken och hattar. Några tanter, som såg orkestern innan den reste iväg, ville gärna betala in sig och följa med. Under färdens gång sjöng man en refräng (mel. Kärlek och trav):

Resa med Soul, resa med Soul
det skall vi göra från pol och till pol.
Resa med Soul, resa med Soul,
"staden" det är ju vårt måul.

Dessutom diktades verser om var och en i orkestern, som den berörde själv måste framföra i soloform, innan alla klämde i med refrängen. Tusses vers diktades enl följande:

Vår reso-byrå-ombudsman är herr Hjälm,
kontoret det har han uti Viggbyhelm.
Trots uppdragets allvar han tar sig en drick,
får rosor på kinden och SOUL-sken i blick.

Det är märkligt, när bitarna faller på plats, hur denna spontana personalpolitik gav positivt resultat. I andra orkestrar skulle kringarbetet vara mödosamt - nu blev det enbart roligt! Och självfallet, med dessa handplockade CATS, blev orkestern också mycket bra!

Det blev mycket bus också. T ex när artisten hade mus-besök, kliver hela besättningen (12 CATS) in på dennes hotellrum för att kolla läget. I och för sig inget märkvärdigt med det, utom att samtliga CATS var nakna!

Nästa dag samlades orkestern i ett konferensrum för rättegång. Man utsåg både åklagare och försvarare, för artisten skulle dömas enlig en skala från minus tio till plus tio poäng. Genom bevisföring, i form av apelsinskal och fimpar, kunde man fastställa hur lång tid musen hade vistats i rummet. Dock ville artisten inte svara på frågan huruvida musen var iklädd engångstrosa enligt modellen KÖP, SKIT OCH SLÄNG!

US-bandet fick ett lika plötsligt som oväntat slut. Ett år senare och tre veckor före den stora premiären, meddelar artisten att han vill ha "den andra orkestern" istället.

Han fick väl inte tillräckligt många poäng, tänkte Tusse, som blev arbetslös.

 


 

15 TUSSE SLUTAR SPELA

 

Med undantag av enstaka erbjudanden om någon svensktoppsinspelning, var Tusse f ö arbetslös. Hyran förföll till betalning, telefon och elektricitet stängdes av. Tusse ville inte bli musiklärare. Att spela eller inte tänkte Tusse samtidigt som han tyckte att frasen verkade bekant. Tusse blev affärsbiträde i en radioaffär. Att sälja stereo (ljudanläggningar) och TV-apparater var inget Tusse drömt om, men det betalade hyran.

Stereo handlade om ljud och musik, så Tusse inhandlade genast några jazzskivor att använda vid stereodemonstrationer. Affärsinnehavaren hade en helt annan musikuppfattning än Tusse. När han väl hört demoskivorna utbrister han:

- Jag ger mig fan på att dom har skägg också! Och det hade dom, så rätt så.

Tusse var ingen bra försäljare. En öppningsfras från en kund kommer Tusse särskilt ihåg:

- Ni har förstås inte "Kenwood"?! Frågar/påstår kunden.

- Nää, det har vi inte HELLER, svarade Tusse.

Tusse längtade efter musiken och alla CATS. Men, han hade en plastsyrra som nästan dagligen kom och hälsade på vid lunchtid, vilket räddade honom från total undergång. Vid varje besök hade hon en ny mus-kompis med sig. Detta förvånade Tusse något, men fann det ganska naturligt då syrran jobbade på ett statligt företag i närheten med många anställda.

- E DET INGEN SOM PASSAR???! Utropade syrran en dag. Då förstod Tusse att hon presenterade presumtiva mus-kamrater åt honom och han vaknade genast upp ur sin musikaliska dvala.

- Joo, den där sista var fin, sa Tusse och genast förmedlades en träff.

Tusse planerade. Köpte hem riktig CAT-mat, vodka och lövbiff, samt bestämde att hämta musen kl 18.00! Klockan 17,30 ringer Tusse och beklagar att han blir något sen, eftersom han måste leverera några TV-apparater. Musen föreslog att dom skulle träffas på en restaurang, för då kunde hon vänta i baren, där en känd trubadur underhöll gästerna.

Några timmar försenad kommer Tusse till baren. Musen är kvar, fast något pottig. Genast ser Tusse sin chans. Spolar resturangen, tar musen hem till sig, häller upp var sin grogg och börjar steka lövbiff. Allt enligt planerna!

Lite besviken blir Tusse när musen berättar att hon, i väntan på Tusse, redan ätit varför hon avstod från CAT-maten. Tusse glufsar sig lövbiffen, tar ett par snapsar och kommer i fin form. Musen blir tystare och tystare. Något desperat prövar Tusse alla dåliga Jesus-historier samt en om Nero och tusen korsfästa. Musen mår nu skitdåligt och måste gå och lägga sig.

Vodkan blir Tusses enda sällskap. Hon fick nog mens tänkte Tusse när han så småningom lade sig, mycket tydligt, i sin egen säng.

Frukosten sker under pinsam tystnad, men Tusse finner på råd. Med den vräkiga firmabilen tar han musen på en åktur till en mycket exklusiv, romantisk restaurang vid havet för att bjuda på lunch. Även resan sker under tystnad. Tusse blir fundersam. Plötsligt säger musen:

- Jag måste tala om nånting, men sluter sig åter som en mussla. Väntan.....

- Ja, vadå? frågar Tusse försiktigt nyfiken. Väntan..... Nu börjar Tusses fantasi att skena. För första gången i sitt liv har han träffat en transvestit, häxa, eller kanske rent utav en riktig hermafrodit! Tusse visste inte om han skulle bli ängslig eller intresserad. Då, äntligen kommer dom förlösande orden:

- JAG ÄR VEGETARIAN! Tusse tänker genast på lövbiffen och harklande frågar han:

- Varför det?

- DET BEROR PÅ MIN RELIGIÖSA ÖVERTYGELSE! svarar musen. Där rök Jesus, Nero och hela skiten. Förmodligen hade hon inte heller ätit, som hon diskret påstått.

Efter den magra, magra lunchen och den tysta, tysta hemfärden i den stora, stora bilen, stannar Tusse utanför det fina, fina huset och mycket artigt räcker hon fram den lilla, lilla handen och säger:

- Ajö!

 


 

16 TUSSE BÖRJAR SPELA IGEN
Klicka här om du inte ser vänster styrsida

 

Räddningen kom från en CAT-kollega i tidigare US-bandet. Denne frågade om Tusse ville bli medlem i SPLASH-orkestern, men då måste Tusse också flytta till Hälsingland.

I början av 70-talet gick en våg genom huvudstaden beträffande utlokaliseringar. Förändringarnas tid var inne. Why not? tänkte Tusse, packade hela bohaget (ett köksbord och fyra stolar samt en bäddsoffa med extrasäng) och flyttade till Hälsingland.

Vilken orkester! Lagom stor, riktiga CATS och den absolut bästa musiken för Tusse. Man sa att orkestern bestod av fem hälsingar, två masar och en stockholmsjävel!

I början spelade orkestern mestadels det absolut senaste från Amerika, men efter hand kom man mer och mer att spela "egen" musik. I orkestern fanns en naturlig fallenhet att ta till vara den improviserade musiken och med två, i särklass mycket duktiga, arrangörer var saken klar. I ett arrangemang står det inskrivet i Tusses stämma: "Skaffa ollonpistol! Skjut!" Vilket Tusse också gjorde.

Ekonomin var skral, ja t o m obefintlig. Man hade inhandlat en gammal högerstyrd SJ-buss, byggt om den för ORKESTERNS behov (inte för högertrafik), bl a med sex sängar. På så sätt behövde man bara hyra ETT dubbelrum under turnéerna, dit alla gick och duschade.

Redan efter Tusses första år i orkestern bröt man med det stora skivbolaget och bildade eget bolag med skivetiketten "PLASK". Orkestern måste nu själv svara för samtliga omkostnader, varför det aldrig blev något över till musikanterna. Som mest fick var och en 50 kronor per dag i matpengar under turnéerna.

Den längsta resan blev också den fattigaste resan. Orkestern åkte till Tjeckoslovakien för att gratis spela på festival. När Tusse (som kassör) på platsen kvitterade ut reseersättningen motsvarande 500 svenska kronor, fick den kända engelskspråkiga pop-orkestern en summa motsvarande 20.000 svenska kronor. Tusse måste låna pengar av en privatperson för att klara hemresan. Under hemfärden konstaterar gitarristen:

- Vi e för ful!

Klicka för information!

NORGE! NORGE! Vårt räddande grannland! Här fann orkestern en fristad. Här förstod man SPLASH-musik! Flera turnéer ordnades i Norge, men lika förbannat blev det aldrig några pengar över. Så fort man kom på plussidan brakade bussen ihop och då var det inte tal om några futtiga hundralappar.

SPRÅKET! Vad rätt och riktigt det norska språket egentligen är, när man väl förstår det. I väntan på avfärd i vestibulen på ett norskt hotell, meddelar TV-nyheterna att den svenske kungen avlidit efter en rolig natt! Han garva väl ihjäl sig, kom det blixtsnabbt från trombonisten.

Tusse ägnar sig nu åt SPLASH på heltid. Han skriver brev, hämtar tonband i Norge, mixar tonband i Sverige, pressar skivor i Norge, klistrar och lappar i Sverige, hämtar skivor i Norge, affischerar, distribuerar, servar bussen med mera. Tusse blev upphöjd till oavlönad kamrer i bolaget! Trots allt arbete uteblev dom stora framgångarna och därmed givetvis pengarna. Han har rätt, tänkte Tusse: VI E FÖR FUL!

En dag kommer en räkning från STIM. Orkestern skall betala en förskottssumma till STIM på flera tusen kronor, för de skivor man låtit pressa. Med ebb i kassan ringer Tusse till STIM och frågar varför man måste betala i förskott och inte efter försäljning? STIM svarar, att det är pengar som skall gå till upphovsmännen. Detta visste Tusse och upprepar frågan angående förskottsbetalning? SAMMA SVAR!

- Ja, men det är ju vi själva som är upphovsmän, förklarar Tusse.

STIM svarar att pengarna skall gå till upphovsmännen och om inte SPLASH betalar, så kan inte upphovsmännen få sina rättmätiga ersättningar!! Jag skriver ett brev istället tänkte Tusse och avslutade samtalet.

Efter skriftlig inbjudan till STIM att komma till Hälsingland på skivbål, då alla skivor skulle brännas, fick orkestern till slut betala efter försäljning. STIM fick merparten av pengarna och upphovsmännen fick smulorna. Samma system som skivbolagen konstaterade Tusse, men å andra sidan har STIM förmodligen många löneanställda och höga hyror att betala, dessutom måste dom ju hålla reda på alla upphovsmän!

"The bottom blev nådd" när en kronofogdeassistent utan förvarning ringde på Tusses dörr och undrade var orkestern undanhöll alla svarta pengar? Med Tusses korta stubin kan assistenten vara glad att han överlevde besöket.

 


 

17 TUSSE SER SPÖKEN

 

Tusse trodde inte på spöken, eller ockulta berättelser. Men ändå, som den store diktaren mycket riktigt påpekade: Hur kan man förneka något som inte finns? Det ligger mycken eftertanke bakom denna fråga.

Efter 16 år i en gammal prästgård vet Tusse bättre. Det finns spöken, fast i många olika skepnader och Tusse har träffat några av dem.

Det första, och vanligast förekommande, spöket heter FANTASI. Fantasi grundas bl a på vår uppfostran, t ex när man som barn blir rädd för ljud man inte kan identifiera och när man sedan i vuxen ålder hör oidentifierbara ljud reagerar man på olika sätt:

A: MAN AVFÄRDAR LJUDET - Det lät som något man känner igen, man bryr sig inte.

B: MAN BLIR NYFIKEN - Vill ta reda på orsaken.

C: MAN BLIR RÄDD - Osäkerhet, disharmoniska ljud kan upplevas som skrämmande.

Tidigt en morgon vaknar Tusse av en stark ton som ljuder genom det gamla husets timmerväggar. Ett ljud, som mycket väl kunde vara hämtad ur en skräckfilm. Efter ett lyft från ovannämnda kategori C till B, kliver Tusse upp ur sängen, tittar ut genom fönstret och får se spöket! EN KO! En av grannens "galna" kor står och kliar sig mot en stolpe, och elledningen från stolpen är fästad i husväggen utanför Tusses sovrum. Resultatet blev helt enkelt en hartzfiol av storformat. Vilket jävla spöke! Kossor ska man ha på tallrik, inte som spöken!

Galna ko-sjukan?

Ett annat ljud var däremot mycket svårare att identifiera. Ofta, och speciellt om kvällarna, hördes märkliga ljud från vinden. Något slags mullrande. Alla som hörde detta hade en egen uppfattning vad ljudet närmast påminde om. Själv tyckte Tusse att det lät som om NÅGON flyttar en möbel utan att lyfta den från trägolvet.

En kväll, när de fyra inneboende samtidigt hör detta ljud, springer alla upp på vinden för att ta reda på orsaken. Det var ju ingen som ensam vågade stanna kvar på bottenvåningen. Ingen såg något. Fantasin skenade och skräcken stegrades. Efter hand började Tusse se spöken på riktigt.

Vid första mötet, mätte spöket 2 meter från huvud till fot och såg fruktansvärt hemskt ut. När chocken väl avklingat såg Tusse att det var "Pessimisten", ett läbbigt fult gummiansikte som inhandlats för en maskerad. På en stege, iklädd rock och stövlar, blev denna jättelika figur mycket skräckinjagande i skymningsljuset. Redan nästa morgon träffar Tusse åter Pessimisten, fast då endast 40 centimeter hög. Han var upphängd på en vinflaska, med t o m skor placerade direkt under det hemska ansiktet, I KYLSKÅPET!

Efter ytterligare några incidenter och en allvarlig diskussion var man ska dra gränsen beträffande skräckspöken, enades man om att avstå från fortsatta spökerier.

Efter mycket lång tid löste Tusse till slut mysteriet beträffande ljuden från vinden. Det var helt enkelt de tunga fordon som passerade på länsvägen ca 600 meter bort från huset. Husets stora tak fångade upp trafikljudet och riktade det mot vindsgolvet. Mellan vindsgolvet och bottenvåningens sänkta tak, fanns ett tomrum (efter ombyggnad på 50-talet) motsvarande 60 x 60 x 1,30 meter! Detta gigantiska tomrum utgjorde en resonanslåda som troligtvis förstärkte ljuden. Tänk, stora starka CATS, bli rädda för långtradare bara för att dom bor i en prästgård!

Huset är nu rivet och om man åker på länsvägen när det skymmer kan man, med lite fantasi, se hur det lyser på vinden.

 


 

18 TUSSE SOM MUSIKLEDARE

 

Efter hand fick Tusse diverse småjobb dels som stuveriarbetare i hamnen och dels som vikarierande musiklärare i musikskolan. Det var tillfälliga korttidsvikariat som varierade i omfattning och den enda fasta inkomstkällan var EN lektionstimme i veckan som fagottlärare.

När Tusse en dag frågade om han fick ledigt från denna lektionstimme för en radioinspelning, beviljades framställan av musikledaren med orden:...och sen behöver du inte komma tillbaks!

Tusse fick sparken från sin enda lektionstimme! Varför? Tusse förbannade sig själv för att han inte ringt eleven direkt och helt enkelt bytt lektionsdag, det behövde den jävla byråkraten inte få veta! Fantastiskt!

Som tur var bytte man kommunal musikledare redan nästa termin och Tusse fick åter ett vikariat i musikskolan som varade ett helt läsår. Dessutom rörde det sig om 20 veckotimmar så Tusse kom på fötter och kunde ägna ganska mycket tid åt SPLASH.

När läsåret börjar lida mot sitt slut, funderar Tusse på att flytta tillbaka till huvudstaden. Han hade inget att se fram emot när det gällde arbetstuppgifter varken som musiker eller administratör då speltillfällena med SPLASH blivit färre.

Då slutar den nya kommunala musikledaren och med ett intyg på att ha tjänstgjort som kamrer i AB SPLASH, blev Tusse förordnad som kommunal musikledare!

Nu var det Tusse som blev en jävla byråkrat! Den förrförre musikledaren hade hoppat av och blivit riktigt mänsklig. Ombytta roller alltså! Tusse grävde i gamla protokoll och hittade beslut som inte efterföljdes. Antingen ändra besluten eller så skall dom efterlevas, tänkte Tusse och prövade frågan. Besluten stod fast. Tusse började städa. Tusse började bli riktigt besvärlig. Med tanke på Tusses korta stubin och inspirerad av Helmer Bryds Norgevisa, diktades följande:

Tusse, Tusse, det e en lustig man
Tusse, Tusse, han borde tas om hand.
Tusse, Tusse, har ej en stilig kropp
Med ett svårt humör, kanske hjärntumör
bör man titta på hans knopp.

 


 

 19 TUSSE SOM PEDAGOG

 

Tjänsten som musikledare förpliktigade även till en viss undervisningsskyldighet, varför Tusse inte enbart blev en "besvärlig" byråkrat, han blev även en "besvärlig" pedagog. Besvärlig i den bemärkelsen att han tog arbetsuppgifterna på fullaste allvar.

Tusse hade ingen distans till sitt arbete, varför han gärna mässade i sin yrkesutövning. Vid ett lektionstillfälle utspann sig följande dialog mellan Tusse och en elev:

E - Vad arbetar du med?
T - Jag gör det här (undervisar).
E - Men, har du inget yrke?
T - Detta är mitt yrke.
E - Konstigt?!
T - Musik omspänner allt! Musik väcker känslor, något vi använder i både glädje och sorg. Musik är global kommunikation. Musik är helande, något vi använder i terapeutiska syften. Musik har alltid avspeglat samhället, t ex dagens hits är motsvarigheten till gårdagens barockmusik. Musik är något du har glädje av hela livet! Det är både roligare och bättre att själv kunna spela än att lägga det på entrepenad.

E - På vad....??
T - Låta andra spela i ditt ställe.
E - Du kan väl lära mig att spela som ABBA.
T - Nej, det kan jag inte. Men jag kan lära dig att gå, så får du själv lära dig att springa.
E - Hur mycket måste jag öva?
T - Hur bra vill du bli? Om du övar 5 - 6 timmar om dagen i många år och sedan fixar en bra manager med kontakter över hela världen, kommer du kanske att tjäna så mycket pengar att dina matematiska kunskaper inte räcker till.
E - HÄFFTIT!!
T - Å andra sidan behöver du bara öva lite varje dag, för att själv kunna ha roligt. För i framtiden förstår du, kommer kultur och fritid att inta en central plats i vårt samhälle.
E - Framtiden??

T - Hela tiden utvecklas och omstruktureras samhället och kan vi uppfostra varandra till kreativa människor, kanske vi lättare kan finna lösningar i svåra situationer.
E - Nä, jag tror jag slutar, det kommer i alla fall att gå åt helvete!
T - Sluta? Du har ju inte ens börjat! Din inställning speglar bara hur rädda och misstänksamma människor är mot varandra. Vi är rädda för att vi inte förstår andras tankar och symboler, samtidigt som vi glömmer vår historiska bakgrund.
E - Vadå symboler och historiska bakgrund?
T - Jag menar att en symbol tolkas olika beroende av vilken uppfostran och vilka kunskaper vi har. Rättare sagt, vilken kultur vi lever i. T ex när en gammelvärldens indian nalkades en främling i fredliga avsikter, höjde indianen den tomma vapenhanden med handflatan vänd mot främlingen. Denna hälsning utgjorde då fredens tecken. Om jag gör samma hälsning idag, men något slarvigt, kommer hela västvärlden att tänka på en diktator som härjade i Tyskland under 30- och 40-talen och då får symbolen en helt annan innebörd.
E - Snacka om indianer! Ta den där om rödluvan också!
T - Men snälla, konflikter kan endast elimineras genom ökad förståelse och ökad förståelse kan endast ske genom ökade ansträngningar. Eller, genom att jordens befolkning enas i en stor rädsla för ett "hot" utifrån.
E - Ute?
T - Nej, utifrån rymden. Varje gång solsystemet hemsöks av en komet, talade man förr om jordens undergång samt pest och död.
E - Pest och död?
T - Ja, vet du inte att det finns något som är värre än döden?
E - Nä.
T - Livet! Men till syvende og sist kanske vi äntligen kan utnyttja våra enorma kärnvapenresurser på ett vettigt sätt.
E - Indianer! Kometer! Pest och död! Och nu tycker du att kärnvapen e bra!!?
T - Om vi någon gång i framtiden åter skulle hotas av stora materiamassor på väg mot jorden, kan vi kanske med dagens teknologi möta materian och spränga den i småbitar. Ett sådant hot skulle ena människorna och förhoppningsvis skulle man bättre ta till vara och fördela jordens resurser.
E - Knasig? Vad heter knasig på engelska?
T - Crazy, maniac....det finns säkert många ord.
E - E'ru det?
T - Nä, det tror jag inte.
E - Men varför pratar du om allt det där? En massa konstiga saker?
T - Jag försökte bara svara på din fråga, fast nu har jag glömt vad du frågade om?
E - Jag undrade bara vad du har för yrke?
T - Javisst ja, jag arbetar med något som omspänner alltig, nämligen musik. Det är mitt yrke.

Efter lektionen funderade Tusse på flera engelska ord för knasig - han kanske var det i alla fall?!

 


 

20 TUSSE FÅR EN PAKKE-MAKKER

 

Tusse märkte snart, att en mycket vanlig företeelse och yrkesåkomma hos musikledare var skilsmässa och hjärtinfarkt. Efter amerikaresan var Tusse ensamstående, så han kunde ju inte ta ut skilsmässa, men han låg i riskzonen när det gällde hjärtat. Redan 1979 kände Tusse smärtor i bröstet, men avfärdade det som överansträngning.

Läsåret 1979/80 jobbade Tusse som aldrig förr. Babyboomen från 1970 gjorde att musikskolan var på tok för liten i alla avseenden. Föräldratrycket från 400 elever på väntelista ackumulerades hos Tusse. Han måste göra något! Han jobbade dag och natt, vardag som helgdag. Till och med på julafton satt Tusse på musikskolans expedition och jobbade!

Detta gav ett mycket positivt resultat och Tusses musikskola var en av dom få i landet, som fick ökade anslag inför 1980-talet! Tusse fick ökad administrationshjälp, fler musiklärare och dessutom en PAKKE-MAKKER!

Det var nämligen så, att Tusses hjärta inte orkade med trycket. På sjukhuset hade pensionärerna lärt sig att "C" på engelska uttalas "K", varför dom uttalade det engelska ordet för pacemaker som pakke-makker! Så nu går Tusse på batterier, PAKKE-MAKKER, tänk va dom kan! Nu kan Tusse fira alla batteriers dag.

 


 

21 TUSSE HYLLAR FARBROR FREJ

 

Tusse gillar farbror Frej i TV. Väl inspirerad och med nya batterier försökte Tusse själv, visserligen privat, att framföra en egenhändigt komponerad farbror Frej-grej. In på scenen kommer Tusse med händerna (och spretande fingrar) på låren samtidigt som snoppen sticker fram ur gylfen.

Hej alla barn, nu e det barnprogram,
titta här får ni se vad farbror Frej tar fram.
Ur fickan han tar nåt som liknar en snopp
och plötsligt så har han en tolvfingerskropp.

Det var ingen bra reklam för Tusse, då åskådarmusen blev mer intresserad av rekvisitan än av själva originalet!

 


 

22 TUSSE OCH POLITIKEN

 

Som en effekt av den politiska satsningen avseende kommunala musikskolor runt om i hela landet under flera decennier, har svensk musik blivit en stor exportvara.

Tusses chef hade det inte lätt. Då han politiskt företrädde oppositionen i kommunen ogillade han musikskolan. Det var inte så att han ogillade verksamheten som sådan, utan han såg musikskolan som ett hinder för sina egna (och partiets) visioner. Att musikskolan fick oproportionerligt stora anslag jämfört med övrig kommunal "frivillig" verksamhet.

För att Tusses ärenden inte skulle stoppas av oppositionen i diverse politiska instanser, var Tusse tvungen att agera även politiskt. Han drev s a s frågorna från två håll, dels från tjänstemannahåll och dels från politiskt håll.

När musikskolan inför besparingsperioden fick ökade anslag, blev chefen mycket lik teaterdivan. Dessutom fick han magsår. Det man inte tar till hjärtat stoppar man i magen tänkte Tusse.

Efter flera sammankomster blev Tusse något kritisk till det politiska etablissemanget och antecknade följande:

DEN POLITIKER SOM INTE FÖRSTÅR ATT.....

- Besparingsåtgärder är enbart en omfördelning av ekonomiska medel och ansvar,

- satsa i förebyggande syfte istället för en dyrare eftervård,

- en blomstrande kultur stimulerar ekonomisk tillväxt,.....

SKALL INTE ÄGNA SIG ÅT POLITIK, HELLER!

Läs "Den motvillige poilitikern"

Tusses politiska karriär kulminerade med en suppleantplats i kulturnämnden samt en nominering till kyrkofullmäktige! Dom skulle bara veta hur religiös Tusse var, eller i alla fall försökt att vara.

 


 

23 TUSSE TRÄFFAR ANNA

 

När Tusse träffade Anna var hon 10 år. Anna har en kromosom för mycket. I ett läkarutlåtande står det att Anna lider av mongolism (Downs syndrom). Diagnosen är rätt, men uttalandet är fel. Hon LIDER inte av det! Hon är precis som alla andra fast mycket, mycket roligare! Tusses förklaring till Annas beteende utgår från att hon har allting inombords fast porten, där allt skall ut, är för trång.

Med en härlig fantasi och eget ordförråd har hon gett Tusse många stora skratt. En dag, när hon lyssnat till radio, kommer hon skrattande ut ur rummet och härmar sportfånen: Bäcken - Larsson....Bäcken - Larsson....Bäcken - Larsson....o s v. Tydligen hade hon lyssnat till ett tennisreferat. Tusse försökte själv fantisera om vad hon tyckte sig se.

Annas mamma, mamma Mus, var givetvis den person som intresserade Tusse mest. Tusse var lite spänd på hur han skulle agera och reagera inför situationen med Anna, men det löste Anna själv.

Efter första övernattningen (själva premiären) hos mamma Mus, mötte Tusse Anna tidigt på morgonen i hallen. Hon var iklädd långt nattlinne och en livs levande katt som hängde likt en trasdocka över ena armen. Både Tusse och Anna stannar till, tittar på varandra, och efter någon sekunds tystnad säger Anna samtidigt som hon niger: Ha den äran!

Isen var bruten. Nu kunde Tusse och Anna mötas på lika villkor. Ömsesidig förståelse, och eftersom det var torsdag blev det senare under dagen ärter med FEST!

När sedan Tusse och mamma Mus skulle gifta sig, tillfrågades Anna om hon ville vara tärna på bröllopet. Nä, jag ska va Lucia! svarade Anna. Vilken förnedring! Att bli degraderad till tärna! Så Tusse och mamma Mus är förmodligen ett av dom mycket få par som haft en Lucia på sitt bröllop.

Axplock ur Annas vokabulär:

DU E KNÄPPTOMAN! - Tusse är knasig.
E'RU FATTI? - Tusse fattar inte.
DU E LE MOT MEJ! - Tusse ler mot Anna.
SVÄRMOR. - Jävla mamma.
KVACK-KVACK. - Världens bästa mamma (Tom & Jerry).
BUTTEN - Tusse.
KLEN OCH FIN. - Inte så tjock (som man verkligen är).

Vad skall ni göra i skolan idag? frågade Tusse.

- Vi ska bobbla, springa runt och hoppa sand svarade Anna.

Tusse förstod precis.

Inför konfirmationen utspelades följande dialog mellan Anna och mamma Mus:

Anna: Nattvarden! Va e de för nåt?
Mamma Mus: Jo, man går fram till prästen och får en oblat.
Anna: Oblat! Va e de för nåt?
Mamma Mus: Jo, det är ett slags bröd.
Anna: Tjock och stön.
Mamma Mus: Sedan kommer prästen med ett glas vin.
Anna: Å! E're räkor också??

Tusses plastsyrra kom en dag och hälsade på familjen. Stolt visar Tusse huset, tomten och den egna bryggan! Efter några timmars besök återvänder hon till sitt med orden:

- Å Tusse, vad jag är glad för din skull, att det går så bra mellan dig och - Anna!

 


 

24 TUSSE PÅ GOTLAND

 

Tusse fick jobb som länsmusikchef på Gotland. Det var bråkigt när han kom, gammalt groll och ny organisation. Mycket understimulerade var dom anställda experter på att skapa intriger, både innanför och utanför murarna. Politiker och anställda drog alla åt skilda håll.

Enl direktiv överlämnade Tusse, efter tre månader, ett omfattande förslag beträffande verksamhetsinriktning till styrelsen. Istället för tack och klapp på axeln fick Tusse sparken, åkte hem och diktade följande:

Det fanns en herde i Norden,
han vakta den bräkande horden.
Som fiktiv expertis,
DE veta precis,
så herden, Han lämnade hjorden.

Klicka för en detaljerad analys!

 


 

 

25 TUSSE MÖTER EN BULLDOG

 

Nu var det inte lätt för Tusse. Han fick mer och mer ont i bröstet. Sjukskriven, deprimerad och bekymrad över sitt öde beklagar han sig ofta. Men du har ju mej brukade Anna säga, vilket värmde Tusses batterier.

Om Tusse tidigare haft en kort stubin, var den numera s a s obefintlig. En novemberdag hjälpte Tusse mamma Mus med julhandeln. I den mycket långa kön till kassan fick Tusse en bulldog bakom sig. Flera gånger blev Tusse anfallen i ryggen av detta äckliga djur och han undrade varför ingen kunde tjudra varulven! Tusse fick ont och måste sätta sig att vila.

Några dagar senare, i dåligt skick, träffade Tusse åter samma bulldog och frågade varför han upprepade gånger måste knuffa Tusse i ryggen?

-DET STOD NÅT ISTERSKIT I VÄGEN, morrade bulldogen och visade huggtänderna.

Med en vänsterswing, som skulle golvat självaste "Gösta Knutsson", sänkte Tusse monstret och tillfogade honom därmed sådana skador att han måste tillbringa flera dagar på lasarett i annan kommun.

Efter rättegången fick Tusse böta 21.000 kronor. Tusse undrade vad det skulle kostat om han gett honom en med högern också??

 


 

26 TUSSES SEMESTER

 

En semesterdag, då grannen med hantverkarhjälp reparerar sin brygga, och Tusse käkat några potatisar för mycket, gick Tusse ner till sin EGEN brygga för att kolla läget. Tusse var lite väl nyfiken hur det gick för grannen, så han missbedömde bryggans längd. Väl nere på havsbotten undrar Tusse hur han skall klara situationen med hedern i behåll? Mycket lugnt och utan panik "smög" sig Tusse upp till ytan. Då hör han en röst från grannens brygga:

-Nu rostar pacemakern!

Skamsen går Tusse in, byter kläder, tar ytterligare en potatis, går ner till bryggan OCH TRILLAR I IGEN!! På väg att byta kläder för andra gången, möter Tusse mamma Mus (som såg det första plasket) och förvånat utbrister hon: Jag trodde att du bytte om??

 


 

27 TUSSE FÅR PENSION

 

Tusse bad att få slippa jobbet som musikledare. Han orkade helt enkelt inte. Förmodligen hade hjärtinfarkten obönhörligt kommit om han fortsatt som musikledare. Att spela var inte att tänka på. Tusse blev istället redaktör för personaltidningen OSCAR och som nummer två i raden av redaktörer blev han naturligt kallad OSCAR II.

Inte heller detta gick bra. Tusse hade ont varje dag. Tusse fick pension. Han fick också skilsmässa från mamma Mus, sålde huset och flyttade till centrum.

Nu mår Tusse bättre. Mot skyhöga räntesatser får han hjälp av finansinstituten att betala sina böter. Han får hjälp med sin hälsa. Han får hjälp med att skriva en CAT-bok. Sedan kanske det blir en CAT-bok om var och en han träffat - men då måste dom först bikta sig!

Tusse och en grammofon

 

[ Top ]


Christer Holm
Tfn; 073 7145048
E-post: christer.holm@musiker.nu