Pop-, rock- och folkmusikgruppen SPLASH var verksam under hela 1970-talet. Gruppen arbetade helt ideellt, utan ekonomiska framgångar, men blev efter hand väl respekterade hos musiksakkunniga, inte enbart i Sverige – utan beröm kom även från Belgien, från dåvarande Tjeckoslovakien och givetvis från Norge där Splash hade sin största publik. 
Betr uttalanden från enstaka celebriteter bör nämnas orkesterledaren Don Ellis, USA, som i ett brev till Splash avslutar med orden; "Keep up the good work"!

SPLASH arbetade bl.a. med udda taktarter (t.ex. 7/4, 15/16) och säregna klanger. Man skapade ett eget "sound" som ännu inte någon orkester kunnat kopiera. Kombinationen fyra blås och fyra komp (samtliga med biinstrument) skapade oanade möjligheter, vilket kan uttryckas: "Från visa och kammarjazz till storbands-sound"! Deras experimentlusta för ny musik var mycket stark och kreativ.

Gruppen var verksam under tiden 1970 – 1979 med olika medlemmar, men under perioden 1973 – 1979 hade gruppen en stabil profil.

Man kan fråga sig varför SPLASH aldrig fick ett erkännande av större format, när dom nu höll en så pass hög konstnärlig nivå? En flyktig analys ger vid handen följande svar:

Åtta handplockade musiker, i början av sin karriär, ville enbart framföra bra musik. Det fanns ingen samlad affärsidé i grunden annat än de konstnärliga ambitionerna och det fanns inget kapital till marknadsföring. Inspelade medel gick hela tiden till omkostnader för egna produktioner på det egna skivbolaget PLA (Plask Records).

Då SPLASH inklassades i den s.k. popbranschen, skall man komma ihåg att hela 1970-talet präglades av ABBA och orkestrar som framförde politiska texter. Trots att några namnkunniga musikkritiker vågade säga att "detta är bra – dom är långt före sin tid" fanns det enbart utrymme för SPLASH i dom sakkunniga kretsarna. Hans Fridlund, skribent i Expressen, talade om härdsmälta!

En lite annorlunda historik finns att läsa i Tusses fadäser.

Christer Holm, våren 2000

Ytterligare historik och information finns i Splash-boxen!