87 DAGAR SOM MUSIKCHEF PÅ GOTLAND 
© 1988 Ego Hjälm/Christer Holm

[ Tillbaka till Tusse ]

En beskrivning av händelseutvecklingen 880301-880526 av Christer Holm


Får får får?

1.   PRELUDIUM   7.    HASSE HANSSON
2.   CHRISTER HOLM   8.    MUSIKERNA
3.   STIG BARKE   9.    STYRELSEN
4.   LENNART NORBERG 10.    SAMMANFATTNING
5.   ERLING LINDWALL 11.    POSTLUDIUM
6.   ROLF BONNEVIER 12.    EPILOG

 

 

PRELUDIUM

 

Genom att så sakligt som möjligt beskriva några nyckelpersoner inom Gotlands musikstiftelse (Gotlandsmusiken) och deras agerande, har jag kunnat analysera varför styrelsen så drastiskt avskedade mig 26 maj 1988.

Dock finner jag i efterhand att Erling Lindwall och Hasse Hansson, två personer som fått en negativ framtoning, vilket känslomässigt och socialt är något missvisande. Dessa två genuina gotlänningar är mycket öppna och trevliga människor. Hasse och Erling är båda mycket tillmötesgående och ställer upp för sina medmänniskor i alla väder!

Med detta preludium vill jag även framföra ett varmt tack till Olle Gibson, sekreterare i kulturnämnden, som genom utmärkta arbetsinsatser och dokumentation hjälpte mig att tidigt få god kännedom om gotländskt kulturliv.

 

 

CHRISTER HOLM

 

* Musikchef 1 mars - 26 maj 1988
* F d militärmusiker, frilansmusiker, producent, musiklärare, kommunal musikledare 1976 - 1988.

Vid anställningsintervjun 28 jan 1988 i Vibble, registrerade jag särskilt följande:

Jag påpekade bl a dilemmat med kombinationstjänst musikchef - kapellmästare och att jag hade för avsikt att endast genomföra rutinuppdrag (militärspelningar samt någon konsert) som kapellmästare. I övrigt skulle jag satsa på frilansdirigenter samt undersöka möjligheterna ang ev samarbete med musikhögskolorna betr dirigentelevers praktik.

Göran Cederlöf (SYMF): Är du intresserad av en provtjänsgöring?

Då annonsen angett "visstidsanställning kan diskuteras" tvekade jag något när Göran fortsatte: Det kan väl vara bra för egen del att provtjänstgöra - så du själv kan avgöra.

Var det detta som menades med "visstidsanställning"? Man hade tydligen från något håll (facket?) begärt att sökanden borde provtjänstgöra. Mot denna bakgrund fann jag mig mer eller mindre tvungen att acceptera en provtjänsgöring om sex månader.

Under diskussion betr löneanspråk meddelade jag att jag ej kunde tänka mig sämre löneförmåner än övriga anställda.

Vid tillträdet 1 mars lämnades jag vid ett skrivbord med tre stora osorterade pappershögar. Post, ansökningshandlingar och reklam i en salig blandning. Som du förstår är du mycket efterlängtad sa Erling. Erling och Rolf var båda (var för sig) mycket noga med att jag skulle ringa om jag undrade över något.

Trots pappershögarna var första veckan en mjukstart, då nästan all personal hade semesterledigt (sportlov!) och i byggnaden fanns endast Hasse Hansson tillgänglig.

Personalinventeringen visade några egendomligheter:

- Intendenten var långtidssjukskriven. Omplaceringsfall sa Rolf.

- Sekreteraren hade slutat i december och ingen hade tänkt på rekrytering.

- En musiker, anställd och avlönad av Gotlandsmusiken, tjänstgjorde inom annan länsmusikorganisation sedan 1983 (dåvarande regionmusiken)!

 - Fyra tillsvidareanställda musiker (Gotlandskvartetten) får traktamente och fri bostad i anställningskommunen (Gotland)

- Producenten tillträder sin tjänst först 1 sept 1988!

I avsaknad av både sekreterare och producent, hoppades jag att omedelbart kunna förordna vikarier på dessa poster - men fick istället själv svara för dessa arbetsuppgifter. Detta innebar att jag under tjänstgöringsperioden kom att verka som musikchef, kapellmästare, producent och sekreterare!

Efter övrig inventering upplevde jag ett enda stort vakuum, då det varken fanns protokoll från interimsstyrelsens arbete 1987 eller uttalade politiska visioner betr verksamhetens inriktning.

Det visade sig att datalistorna betr ekonomin var ofullständiga och felstansade, varför jag med hjälp av kommunens budgetavdelning först omkring 20 maj(!) för första gången kunde utläsa stiftelsens ekonomiska ställning.

P g a obefintlig dagbokföring och felaktiga datalistor kallade jag stiftelsens revisor, Sten Mandal från Kommunförbundet, som 4 - 5 maj granskade stiftelsens räkenskaper och senare kom att lämna en rapport bl a ang den obefintliga dagbokföringen! Fadäsen med en intäkt från 15 april, som redovisades i två omgångar, kommenterades inte så mycket av revisorn - men desto mer av ordföranden!

Min information till berörda tolkades ibland mer som personlig kritik än som information. T ex när jag till Lennart Norberg berättade vad den för tillfället engagerade "experten" (trombonist från hovkapellet) uttalat om de sökande efter provspelningen (eufonium/trombone): Det är så låg nivå på sökandena att ingen klarar inträdesprovet till musikhögskolan! Självklart tog Lennart illa vid sig, då hans son var en av de sökande. Kanske ett klavertramp säger någon, men sanningen svider ibland.

I början var det utmärkt med en militär som ordförande. Men när jag, med stöd av gällande bestämmelser och mot bakgrund av utebliven ekonomisk information, ibland tvingades bromsa musikerna i deras iver ringde man istället till ordföranden som utan betänkligheter (och utan att samråda med mig) ändrade mitt "nej" till ett "ja"! På så sätt fick stiftelsen i praktiken två chefer, där personalen upplevde mig som "den sämre" och ordföranden som "den bättre" chefen. Detta exemplifierades av en musiker som studiedagen 20 maj utbrister: I tre månader har vi haft en chef som inte kunnat fatta något beslut!!

Stig Barke måste ensam bära ansvaret för det moraliska förfall som uppstod genom hans agerande (bl a som dubbelchef)!

 

  

STIG BARKE

 

* Ordförande (m)
* Överste vid P 18, går i pension hösten 1988.
* Körsångare

Jag träffade honom första gången vid anställningsintervjun i januari -88. Rakryggad, öppen och uppriktig är några honnörsord jag vill använda för min spontana reaktion vid detta möte. Enl egen utsago gillar han parader och stridsskjutningar: En bra stridsskjutning är lika tillfredsställande som en snygg parad!

I början trivdes jag "som fisken i vattnet" när jag äntligen fått en överste som ordförande och ingen "vem som helst", utan en ordförande med lite "Go och jävlar anamma". Här skulle jobbas!

Vårt första enskilda möte ägde rum fred 4 mars i all hjärtlighet. Han beklagade att det var så mycket att göra på regementet, men vi skulle få mer tid att "prata ihop oss" längre fram. Ett tillfälle som aldrig blev av!

När jag senare, vid vårt första möte med arbetsutskottet, informerade ang vissa misshälligheter sa han: Vi städar fram till semestern och sedan bygger vi. Tänk vilken ordförande! Raka puckar! Tyvärr visade det sig att jag vid detta tillfälle endast fått kännedom om misshälligheter motsvarande "toppen av ett isberg" varför jag efter hand insåg att städningen måste ske i ett längre perspektiv än till semestern.

Ganska snart märkte jag att jag ej kunde acceptera det sätt, som han använde sig av för att värva musikernas (och övrigas) förtroende/uppskattning. T ex: Jag var i Finland igår och söp hela dagen! Eller, när han inför arbetsutskottets ledamöter beskrev/härmade sin företrädares till synes disträa läggning.

Du skall bli major! sa han till mig. Någon vecka senare sa han: Det vågar fan göra dig till major! Så jag blev ingenting!

Den första riktigt påtagliga vändningen kom när jag påpekade de orättvisa anställningsformer som förekom inom stiftelsen, där några tillsvidareanställda musiker (Gotlandskvartetten) erhöll både traktamenten och fri bostad i anställningskommunen (Gotlands kommun)! Det måste vi ändra på! menade Barke men hade då förmodligen glömt att han själv, endast tre månader tidigare, undertecknat avtalet med Gotlandskvartetten!

Då jag den 24 mars prövar ärendet i styrelsen, utbrister vice ordförande Gunnar Öberg (s): Va härligt! Här kommer du (Barke) som ny ordförande och tar parti för vår hållning i detta ärende, där vi inom socialdemokraterna under hela hösten yrkat avslag av nu gällande avtal med Gotlandskvartetten!!

Ärendet bordlades till nästa styrelsemöte och självfallet hade Stig Barke ändrat uppfattning i frågan, då ärendet den 27 april åter diskuterades i styrelsen.

Barkes okunnighet (och inkompetens) betr mötesteknik och formaliteter var skrämmande, vilket han tydligt visade i ärendet med Gotlandskvartetten!

Innan styrelsens möte den 27 april träffade Barke och jag tre medlemmar ur Gotlandskvartetten, för att bl a diskutera avtalet. Det var mitt första möte med Gotlandskvartetten och stämningen var mycket infekterad! Med på mötet var även Gotlandskvartettens störste entusiast och beskyddare; Lennart Norberg. Vid detta tillfälle lovade Barke att styrelsen ej skulle fatta något beslut i ärendet denna dag! Vill man längre fram pröva ärendet, så kommer styrelsen inte att göra något förrän tidigast efter våren 1989! fortsatte han.

Jag hajade till, för jag visste att fler ledamöter än socialdemokraterna var emot avtalet och tänk om någon begär votering - hur går det då? Förmodligen visste inte Barke att Lennart Norberg, som styrelsens sakkunnige, ej hade någon rösträtt.

Barke fick precis som han sa. Styrelsen beslutade "att ej vidtaga några åtgärder" och efter denna dag kände jag klart och tydligt att vi stod på var sin sida om staketet!

Jag vill påstå att Barke vid många tillfällen satte demokratin ur spel, en yrkesåkomma han ej kunde bemästra.

Efter några misslyckade försök att nå honom, ringde han själv och föreslog att vi skulle träffas 5 maj kl 13.00. Eftersom han var sjukskriven skulle mötet äga rum i hans bostad och äntligen skulle vi få "prata ihop oss".

Han inledde med: Det har inkommit några klagomål.....Efter hand ökar tempot och röstläget höjs.....OCH HIT RINGER MAN VARJE DAG OCH KLAGAR PÅ DIG!!

Först undrade jag vad saken gällde, men under samtalets gång förstod jag att "de som ringer varje dag" tjänstgör inom kommunala musikskolan, vilket bekräftades när han fortsatte: Det har kommit ett brev från musiklärare Jan Sandborg (fiol) som kräver din omedelbara avgång! Fantastiskt! En människa jag aldrig träffat och än mindre talat med! Visserligen har jag trampat hans fru på tårna, men avsked?! Är han inte riktigt klok? Eller är det Barke? Vem? Varför?

Sedan följde en lång rad negativa påståenden. Herre Gud! Vad är det frågan om? Varför måste vi träffas i bostaden och varför är han sjukskriven?? Under tiden han orerade konstaterade jag att vissa delar av kritiken måste ha härrört från 1979, som endast personal vid Söderhamns kommunala musikskola kan ha framfört!!

Jag underströk att samtliga påståenden var s k kvalificerat skitsnack och förklarade att detta förekommer inom samtliga konstnärliga institutioner och det är inget vi skall acceptera, men måste lära oss att leva med! När jag sedan fortsatte med lite visdomsord "De som lyssna för att klandra äro dårar som icke äga verkligt vetande" tittade han med stora ögon på mig. Nu går det åt pipan tänkte jag, men lyckligtvis gick det in genom ena örat och sedan försvann det alldeles.

När jag äntligen fick berätta, hur bra jag tyckte det var med en överste som ordförande, passade jag på att förklara hur mycket jag jobbade inför varje möte med stiftelsens politiker och hur fruktansvärt det kändes när han nästa alltid började sammanträden med orden: Det här måste vi klara snabbt, för jag måste tillbaks till jobbet! Vidare förklarade jag varför man har suppleant och hur man som ledamot skall agera vid förhinder att närvara vid arbetsutskottets resp styrelsens möten. Han erkände att detta var hans första politiska uppdrag och att han, mer eller mindre, blivit övertalad att ta jobbet som ordförande mot löfte om att stiftelsens möten var något man "sitter av" en timme per månad!!

När jag till sist började bemöta den negativa kritik han framfört, talade jag för "döva öron" och efter en kort stund gav jag upp. Han hade i princip gett mig sparken innan vi ens hade hunnit att "prata ihop oss" på grund av andras uppgifter, uppfattningar och skvaller!

Fred 13 maj ca kl 16,30 efter mötet med musikerna Thomas och Göran ("besvärliga facket" enl deras egen utsago), krävde Barke att jag skulle be musikerna om ursäkt för agerande och uttalanden dom själva var upphov till! När jag förklarade att begäran föll på sin orimlighet tappar han helt besinningen, ryter flera gånger att jag skall vara tyst, beordrar mig att be om ursäkt och därefter bryter han telefonsamtalet. Så genant! Tänk om generalstaben visste hur lätt han blir hysterisk! Tänk om styrelsen skulle se sin ordförande och den store krigaren i detta tillstånd!? Hur skall detta gå? Är han inte riktigt frisk? Kommer han att skjuta mig en mörk kväll när jag är på hemväg, eller tar han mig av daga genom bulvan (suppleant!)? Ja, ja, gäller det bara prestige kan jag bjuda på mig själv så det inte händer några tråkigheter.

Vid vårt nästa möte, månd 16 maj kl 12,55 meddelar jag Barke att jag bett musikerna om ursäkt enl hans krav. Det var det jag ville försäkra mig om! löd svaret. Det var det ena, fortsatte han, och det andra är: Slutar du självmant om du inte längre har musikernas förtroende? Då jag tänkte på alla leenden jag mött, uppmuntringar och ryggdunkar från musikerna, svarade jag självklart och sedan gick vi in till dagens möte med arbetsutskottet.

Den första halvan av mötet 16 maj ägnades åt diskussion med ledamöter ur kulturnämnden. Den andra halvan av mötet inställdes, då Barke i frustrerat tillstånd måste "tillbaks till jobbet" och någon suppleant "skulle ta mej fan inte tjänstgöra" i Barkes ställe!!

Det är naturligt nog med blandade känslor jag nu tänker på Barke och honnörsorden har givetvis både ändrats och utökats. Ett är då säkert, jag tycker synd om honom. Han svalde hela betet från musikskolan med krok och allt och blev ett redskap för deras syften, vilket gjorde att hela konflikten blev ensidig. Han kom i konflikt med mig - inte jag med honom!

 

 

LENNART NORBERG

 

* Stiftelsens sakkunnige
* Kommunal musikledare
* Spelar fiol, bl a i kammarmusikföreningen där han även är ordförande!

Som styrelsens sakkunnige har Lennart ett betydande inflytande betr politikernas beslut. Lite väl stort inflytande tycker jag, då hans egna intressen, dels som kommunal musikledare och dels som stråkmusiker bromsar stiftelsens utveckling av verksamhetsutbudet - som redan fått slagsida åt det kammarmusikaliska hållet.

Vid diskussion i arbetsutskottet och styrelsen betr Gotlandskvartettens avtal, påstår Lennart att Gotlandskvartetten skulle vara självbärande! D v s att stiftelsen står utan kostnader när det gäller Gotlandskvartetten. Jag bemöter detta genom att förklara innebörden av avtalet, där stiftelsen måste erhålla biljettintäkter för Gotlandskvartettens konserter motsvarande 500.000 kronor under en tidsperiod om sex arbetsveckor, vilket jag anser är mycket orealistiskt!

Vidare säger Lennart att Gotlandskvartetten är Gotlands och stiftelsens flaggskepp. Detta bemöter jag genom att säga att Visby storband också är ett flaggskepp i sin genre. Äh! Det går ju inte att jämföra replikerar Lennart. När jag sedan försöker förklara att det var just det jag sa, tittar närvarande ledamöter på mig som om jag inte var riktigt klok!

Då jag ej accepterade en musiklärare (fru Sandborg), som fullvärdig accompanjatör till sökanden för provspelning vid ledigförklarade musikertjänster, startar genast en kampanj mot mig! Vid tre tillfällen erbjöd jag mig att komma till kommunala musikskolan och tala med lärarna, vilket varje gång avböjdes av Lennart med motivering att det ej passade tidsmässigt!

Jag skall inte närmare gå in på vad jag tycker om att stiftelsen spenderade 140.000 kronor för EN konsert, med musiker från stiftelsen, Gotlandskvartetten och lärare från kommunala musikskolan. Jag finner det bara naturligt att nämna det i detta kapitel, då överskjutande kostnader (över 140.000) för konserten betalades av kammarmusikföreningen som även erhöll biljettintäkterna!

 

 

ERLING LINDWALL

 

* Förtroendevald (fp), ledamot i styrelsen och arbetsutskottet.
* Deltidsförordnad som länsmusikchef jan-feb -88.
* Biträdande musikledare, kommunala musikskolan.
* Gotlänning som spelar div instrument.

När ordföranden, vid vårt samtal 5 maj, meddelar att Erling blivit mycket upprörd över mitt beslut att inkalla revisorn blev jag ledsen för Erlings skull. Det är kört mellan er! Huvudet i väggen! sa ordföranden. Jag hade svårt att se orsaken till Erlings reaktion och när jag senare, vid arbetsutskottets möte 16 maj, bad Erling om ursäkt att jag ej informerat honom personligen och beklagade att han tagit illa vid sig, tycktes han ha tagit händelsen med fattning och inte så allvarligt som ordföranden ville påskina!

Som f d musikchef uttalade Erling en oro över att musikerna inte övade, en oro som även ordförande framförde till mig. Jag hävdade att så länge det varken finns politisk inriktning eller producent (och oavsett vad som stadgas i musikernas avtal), är det mitt/musikchefens ansvar (inte politikernas) att befrämja de anställdas sysselsättning. Dessutom informerade jag, i tur och ordning både Erling och ordföranden, att jag anställt en korttidsrepetitör samt föreslagit fortbildning för att finna en meningsfull sysselsättning åt musikerna. Jag förmodade att även denna kritik hade sitt ursprung utanför stiftelsens väggar.

Formaliteter, beslut, lagar och förordningar är inget för en gotlänning! Nej, det tillhör Sverige (fastlandet)! På Gotland gör man som man finner bäst!

Erling fick i uppdrag (av arbetsutskottet?) att utforma en logotype för GOTLANDS MUSIKSTIFTELSE. Ett namn som antagits av kommunfullmäktige och som inskrivits i stiftelsens stadgar. Det färdiga resultatet utgör mjukt vågformade notlinjer som i början omslutes av ett stort "G" samt namnet "GOTLANDSMUSIKEN". Jag tror inte att någon av stiftelsens ledamöter skulle röstat emot det färdiga resultatet, men ingenstans kan jag finna att styrelsen godkänt vare sig logotypen eller namnet.

Endast en styrelseledamot har till kulturförvaltningens personal framfört att namnet "Gotlandsmusiken" är något annat än vad fullmäktige beslutade!

Vid provspelning till ett ledigtförklarat vikariat eufonium/trombone hade Erling, under sin förordnandetid som musikchef, anställt två kvinnliga lärare från musikskolan som accompanjatörer. Stiftelsens egen pianist, Lars-Åke, är helt inriktad på jazzmusik och anser sig själv som okvalificerad accompanjatör vid sådana tillfällen. Följaktligen hade Erling vid detta tillfälle beordrat Lars-Åke till musikskolan att vikariera som pianolärare. Som ny musikchef reagerade jag att Lars-Åke ej tagit tjänstledigt för ändamålet och att Erling tagit för givet att Lars-Åke skulle göra detta i tjänsten.

Flickorna (lärarna), som för dagen uppbar arvode från stiftelsen, hade dom tjänstledigt från musikskolan? Eller fick dom dubbelt betalt? Fick Lars-Åke betalt för undervisningen? Kanske musikskolan hade gratis pianovikarie denna dag? Hur som helst var detta så triviala frågor under gotländska förhållanden, att jag förmådde mig inte att fråga!

Efter en skolkonsertserie för mellanstadiet, en produktion från Gotlandsmusiken, kunde Erling som musikchef ju ej ta betalt av skolorna när han själv var anställd inom skolförvaltningen!

Jag funderade många gånger på Erlings förhållande till sin chef, Lennart Norberg. Som förtroendevald måste Erling ha svårt att driva en politisk linje betr stiftelsens verksamhet som ej var förankrad hos Lennart och musikskolans personal. Jag minns särskilt Erlings ord vid min anställningsintervju: Vi på musikskolan tycker att stiftelsen har så mycket pengar att dom borde dela med sig!

Kommentar: Det var väl det som var kulturrådets intentioner - att sprida verksamheten över resp län. Inte enbart till musikskolan!

Hur som helst kommer det att gå bra - för musikskolan, då ingen av stiftelsens förtroendevalda framförde några konkreta idéer om stiftelsens utveckling under min förordnandetid!

 

 

ROLF BONNEVIER

 

* Kamrer, kulturförvaltningen
* Deltidsförordnad musikchef, jan-feb 1988

Rolf var den ende person som jag ej ville arbeta med. Redan vid anställningsintervjun gjorde han bort sig, när han bl a kom ca 20 minuter för sent och sa: Jag trodde inte du skulle komma!? Sedan tog han över intervjun med att ställa samma frågor jag just besvarat till de övriga närvarande. Mycket pinsamt att intervjun på så sätt började om och jag undrar fortfarande varför ordförande inte avbröt honom.

Han var den person som kontaktade mig efter styrelsens beslut om anställning. Vid vårt första samtal skulle stiftelsen betala samtliga kostnader som skulle uppkomma i samband med min inflyttning till Gotland. Vid vårt andra samtal skulle stiftelsen betala hälften av mina flyttkostnader enl den lägsta av tre offerter!! Vid samma samtal lovade han att anställningskontraktet skulle ligga klart vid mitt tillträde 1:a mars!

När jag andra veckan i mars frågade Rolf efter anställningskontraktet satt han och "jobbade på det". När jag efter ytterligare några veckor frågade efter kontraktet låg det för tillfället hos "en jurist"! I april meddelade jag honom att jag ej längre kan vänta på hans underlag, varför jag den 12 april presenterade ett eget förslag betr anställningskontrakt för arbetsutskottet.

När jag frågade efter statsbidraget till stiftelsen (ca 8 mkr), som skulle utbetalas under april månad, svarade Rolf: Det kommer till mig och jag portionerar ut det till stiftelsen! Jag påpekade det felaktiga i detta förfarande, då ränteintäkterna skulle tillfalla kommunen och inte stiftelsen!

Rolf var den person som genomdrev att stiftelsen köper administrativa tjänster av kommunen för ca 50.000 kronor per år. Ej anmärkningsvärt i och för sig, men man har aldrig i styrelsen diskuterat om man för detta belopp (50.000 kr/år) i stället borde investera i teknisk utrustning så stiftelsens egen administration kan sköta utbetalningar av löner, fakturor etc.

Vid ett tillfälle berättade Rolf att kulturchefen ej beviljade honom partiell tjänstledighet för deltidsförordnande som musikchef(?). Detta till trots, fanns han med på stiftelsens avlöningslistor under våren 1988, vilket jag utan framgång försökte avveckla. En överenskommelse hade nämligen träffats mellan honom och ordföranden (signifikativt efter gotländskt mönster), att Rolf för sina arbetsinsatser under jan-feb skulle uppbära lön t o m utgången av maj månad! Häpnadsväckande!!

Rolf var mycket mån om att jag skulle fråga honom till råds innan jag fattade något beslut. En gång, när jag gick runt och hälsade på kommunens olika förvaltningschefer såg jag till att jag även hade ett ärende till var och en, sa Rolf: Du skall ge fan i att gå runt på kommunen och fråga efter NN, för det ärendet sköter jag! NN var då långtidssjukskriven och ett "omplaceringsfall" enl Rolf.

Vi hade starkt delade meningar om vem som skulle sköta stiftelsens personalärenden och därefter bröts vår förbindelse för resten av min förordnandetid.

 

 

HASSE HANSSON

 

* Inspicient, sedan regionmusiktiden 1971.
* Gotlänning, spelar kontrabas och barytonsax i föreningssammanhang.

Hasse, som levde kvar i regionmusiktiden, kallade stiftelsen för "avdelningen" och sa ofta till mig: Det här är komplicerat! I sjutton år har vi gjort såhär och det tar lång tid för dig innan du förstår allting!

Han kunde inte förstå att det fanns en styrelse över musikchefen. Vid ett tillfälle föreslog han att personalen skulle företa en omröstning betr verkställande av ett ärende som stiftelsens styrelse överlämnat till kommunstyrelsen för avgörande!

I avsaknad av administrativ personal fick Hasse, utöver arbetsuppgifterna som inspicient, även sköta fakturor och lite av varje. Mestadels självpåtagna uppgifter för vilka han endast hade fiktiva kvalifikationer. T ex när jag första veckan i mars frågade efter föregående månads budgetutfall, svarade han: Det här är komplicerat och....o s v. Efter flera resultatlösa påtryckningar ang budgetutfallet, hittade jag själv datalistorna på expeditionen i två från varandra helt ovidkommande pärmar. Hasse visste helt enkelt inte hur listorna skulle användas, än mindre visste han vad jag frågat efter.

 Hasses månadsbokföring bestod av remsor från räknemaskinen, häftade på ett A4-papper, var månad för sig, i en särskild pärm. När månadsremsan blev längre än 30 cm (A4) tog han helt enkelt och foto-förminskade remsan så pass mycket, att den kunde häftas på ett A4-papper. Utan hjälpmedel kunde man svårligen utläsa siffrorna. Hasses dagbokföring var alltså obefintlig (olaglig!), vilket jag med hjälp av stiftelsens revisor påtalade för styrelsen.

Vi har gatuadress på vintern och boxadress på sommaren upplyste han. Jag vet inte om detta system, med två adresser, var orsaken att det tog mycket lång tid för vissa postförsändelser att nå mig. Bl a var ett brev från ordföranden till mig poststämplat 14 dagar tidigare innan det hamnade på mitt skrivbord!

Tyvärr hade Hasse låtit sig invaggas i falska förhoppningar då han tagit Rolf Bonneviers löfte om en befordran till kamrer på allvar och beklagade då och då att han ej fått sin nya lön. Jag förklarade att det ej fanns något beslut som säger att han skulle bli kamrer och vidare lät jag honom förstå att han ej kunde erhålla någon högre befattning inom stiftelsen i avsaknad av adekvat utbildning.

 Under perioden mars - maj utspelades en lång rad incidenter med Hasse som upphovsman. Detta kan lättast beskrivas då jag vid ett tillfälle träffade en intendent från annan länsmusikorganisation då denne utbrister: Menar du att Hasse Hansson är kvar! I sjutton år har han gått som en rolig historia "incidenten" inom regionmusiken!

Med beklagande förstår jag hur sant detta uttalande var.

 

 

MUSIKERNA

 

Under ansökningstiden kände jag ett härligt stöd från musikerna och jag är övertygad om att den glädje jag kände vid tillträdet var ömsesidigt. Det var härligt att se så många glada ansikten på en arbetsplats.

Gotlandsmusiken är profilerad som blåsorkester. I första hand kan orkestern uppdelas i ett storband resp blåsarkvintett, väl fungerande var för sig. Den tradition som under sjutton år byggdes upp kring Visby storband, innebär att de flesta musiker från regionmusiktiden är rekryterade för att spela storbandsmusik. Bland musikerna finns några mycket stora begåvningar som är klart understimulerade i sin yrkesutövning och självfallet kommer detta i uttryck i öppet missnöje!

Som chef, för konstnärer och deras viljor, vet man att den sanne konstnären själv utformar sin profil, vilket ofta påverkar den sociala delen av tillvaron. Jag menar att även hos konstnärer (inte enbart gotlänningar) kan det vara svårt att acceptera vissa beslut och förordningar.

Utan reellt chefskap i flera månader utvecklades en något överdriven individualism hos musikerna. Även om jag med fast beslutsamhet försökte stävja vissa anarkistiska yttringar, stödde jag musikerna i deras önskemål och förslag. Dock kunde jag ej acceptera fackets begäran att den s k 90-kronan skulle utbetalas efter musikernas godtycke, varför jag frös utbetalningarna under pågående förhandlingsarbete!

Då Barke nämnde att jag ej längre hade musikernas förtroende (och därför måste avgå) trodde jag ej hans ord. Jag lovade att själv undersöka saken och kallade samtliga för dagen tjänstgörande personer till omröstning den 25 maj kl 12,35. Döm om min förvåning då jag, inför samtliga närvarande, blev vägrad av fackets ordförande (Göran Cederlöf) att företa en förtroendeomröstning med motivering att man några dagar tidigare genomfört en sådan omröstning som utfallit till min nackdel!

När jag nu efteråt intervjuar vissa musiker, finner dom inga anmärkningar på mitt agerande som skulle kunna ligga till grund för ett avsked. Mest märklig finner jag att INGEN av musikerna har med egna ögon sett utfallet av den slutna omröstningen, då röstsedlarna (enl uppgift) stoppades i ett kuvert som omedelbart förseglades och distribuerades till ordförande Stig Barke!

Eftersom jag tror det har betydelse måste jag tillägga att fackets ordförande, Göran Cederlöf, extraknäcker som lärare i kommunala musikskolan!

 

 

STYRELSEN

 

Styrelsen, som utses av fullmäktige, består av sju ledamöter och sju suppleanter enl följande:

Centern
Moderaterna
Folkpartiet
Socialdemokraterna

2 mandat
1 mandat
1 mandat
3 mandat (opposition)

 

Arbetsutskottets sammansättning är:

Stig Barke (m), ordförande fr o m 1 jan 1988
Erling Lindwall (fp)
Gunnar Öberg (s), även vice ordförande i styrelsen

Övriga närvarande vid samtliga möten är kommunala musikledaren (sakkunnig) och musikchefen. Vid styrelsens möten äger även facket (SYMF) rätt att närvara med en representant.

Först torsdag 7 april, när jag träffade f d sekreteraren, fick jag äntligen veta var jag kunde finna interimsstyrelsens protokoll från 1987. Vid förfrågan ville f d sekreteraren, för regionmusiken, inte under några som helst villkorsförbättringar återvända till nuvarande organisation.

Med reservation att jag ej funnit samtliga protokoll, fann jag att många av arbetsutskottets beslut(?) från 1987 ej var sanktionerade i styrelsen (signifikativt efter gotländskt mönster). Jag förklarade för stiftelsens ledamöter att i avsaknad av delegationsordning var dessa AU-beslut formellt ogiltiga! F ö visade protokollen att man under 1987 bl a diskuterat profilering, Gotlandskvartetten, produktioner (polenresa och sinfonietta). Jag vet inte om man, i väntan på ny musikchef, avsiktligt avstått från diskussion betr verksamhetsinriktning!

Den 21 mars fick jag styrelsens uppdrag att till 16 maj (8 veckor!) presentera förslag till verksamhetsinriktning - något som övriga länsmusikorganisationer arbetat fram under hela 1987!

Den 16 maj presenterade jag ett omfattande förslag uppdelat i 12 punkter (50 sidor) med tillhörande bilagor enl följande:

1   Utgångspunkter
2   Uppgift och mål
3   Omvärdsanalys
4   Ekonomiska mål
5   Verksamhetsinriktning
6   Organisation
7   Tjänster
8   Lokaler
9   Inventarier
10  System och rutiner
11  Åtgärdsplan
12  Ekonomi

Bilagor:

1  Stadgar
2  Mål för Gotlands musikstftelse
3  Betr redovisning och revision i allmännyttiga stiftelser
4  Riktpriser
5  Befattningsbeskrivningar
6  Avtal om ekonomiadministrativa tjänster

Detta förslag förkastades omedelbart av ordförande Stig Barke bl a med motivering att det ej fanns några detaljer angivna!!?

I övrigt kan sägas att de förtroendevaldas ringa engagemang betr reformen och svaga kunskaper ang stiftelseformen var skrämmande! Detta gav vid handen negativa kulturpolitiska effekter, bl a genom minskade kommunala anslag till stiftelsen i jämförelse med anslagen till f d regionmusiken!

Trots löften och påminnelser tvingades jag efter rådande omständigheter att själv utforma förslag till anställningskontrakt (se Rolf Bonnevier), vilket ordförande Stig Barke vägrade att diskutera i arbetsutskottet 16 maj och än mindre ville han diskutera det vid styrelsens möte 26 maj!

Då jag vid styrelsens möte 26 maj framförde mina synpunkter (och ev konsekvenser) betr ordförandens/styrelsens sätt att negligera kontraktskrivningen, blev vice ordförande rasande och skrikande ville han tillkalla polis och att det kunde vara värt tre månadslöner att slippa se mig! Jag konstaterade att vice ordförande måste fått en mycket snedvriden information, samtidigt som ordföranden tycktes vara ganska nöjd med den uppkomna situationen.

Nästa morgon meddelade lokalradion att jag p g a samarbetssvårigheter måste lämna min befattning med omedelbar verkan.

 

 

SAMMANFATTNING

 

Genom arv och tradition har gotlänningen i grund en konservativ uppfattning gränsande till civil olydnad. Gotlänningen har bl a riksdagens tillstånd att fortsätta brygga sitt öl (gotlandsdricku). "Båtflyktingar", d v s inflyttade personer från fastlandet Sverige, går gärna ett steg längre än gotlänningen vilket resulterar i överdrifter och nepotism med ohållbar Jante-politik som följd!

Via  musikledaren och bitr musikledaren har musikskolan en mycket stark ställning i stiftelseorganisationen, vilket är en av förklaringarna till styrelsens drastiska beslut om avsked. Genom ordförandens olämplighet och psykiska instabilitet blev han ett redskap för musikskolans syften samtidigt som han genom sin yrkesåkomma helt odemokratiskt agerade efter sitt eget huvud.

Jag kan inte finna annat än att Barke blev fixerad i sitt sökande efter fel hos mig, vilket bl a avspeglas i Gunnar Öbergs raseriutbrott 26 maj och att Barke förkastade mitt förslag betr verksamhetsinriktning "i avsaknad av detaljer"! Skillnaden mellan en politiker och en militär är just detaljerna! Politikern anger ramarna och överlämnar detaljarbetet till tjänstemannen, medan militären, strategen, måste ha allt preciserat in i minsta detalj!

Ingen, inte någon människa inom stiftelsen, har haft kurage att höra mig ang musikskolans och Barkes kritik. Ej heller har någon frågat om min uppfattning i ärendet, än mindre frågat om min arbetssituation, mina planer för framtiden o s v. När jag tänker efter var jag helt isolerad i en omänsklig Janteartad situation.

P g a ordförandens odemokratiska sätt att handlägga ärendet (informellt och känslomässigt), fick jag aldrig tillfälle att formellt och sakligt diskutera situationen med styrelsen. Ej heller fann jag kraft och motivation att allvarligt försvara mig, då den framförda kritiken var osaklig och på en mycket låg nivå, samtidigt som upphovsmännen ej var anställda inom stiftelsen!

Stig Barke måste ensam bära ansvaret för det moraliska förfall som uppstod genom sitt agerande, eller var det enbart taktik? Det var ju lätt för honom att alliera sig med facket - så var saken klar. För till syvende og sist, kan jag inte förbise hypotesen att som pensionerad överste (50 år) önskade han överta jobbet som musikchef!

 

 

POSTLUDIUM

 

Tyvärr har efterspelet fått en falsk klang i öronen då styrelsen, eller någon person inom stiftelsen, tagit fördel av situationen och via massmedia låtit meddela att jag på stiftelsens bekostnad tillförskansat mig orättmätiga förmåner (hyrbilar, krogbesök m m). Vilken fräckhet! Sådana oförskämdheter finner man bara hos personer med dåligt samvete, som genom sina skuldkänslor försvarar sig med angrepp, eller är det professionell taktik??

Barke kan ej förneka att vi redan i mars diskuterade både tjänstebil och hemresor, vilket skulle skrivas in i kontraktet! Han kan ej heller förneka att jag informerat honom när det gäller anlitande av konsult, med motivering att kostnaderna var ringa i förhållande till inbesparade månadslöner under våren (sekreterare, intendent, producent samt vakanta musikertjänster!). Efteråt ändrade han attityd och uttalade sitt ogillande: Det skall inte vara någon inblandning av utomstående!!

Det är ingen i stiftelseorganisationen som krediterat mig för de besparingar jag gjorde under tjänstgöringstiden genom att upprätthålla tre tjänster utan ersättning i form av övertid el dyl.

Även om det var en provanställning skulle styrelsen tecknat minst ETT kontrakt som reglerade mina rättigheter och skyldigheter under provtjänstgöringstiden! Då hade stiftelsen sluppit göra oförskämda uttalanden i massmedia (för att försvara sina drastiska handlingar), när det inte fanns någon saklig grund för avskedet!

Hur som helst måste styrelsen stå till svars för sina handlingar enl följande:

- Styrelsen har ignorerat eget beslut från feb 1988 och underlåtit att teckna kontrakt, trots att ärendet varit på föredragningslista fyra gånger (12, 27 april samt 16, 26 maj)!

- Styrelsen har på ett mycket allvarligt sätt ignorerat vedertagen praxis betr uppsägningsregler på arbetsmarknaden!

- Stiftelsen har genom styrelsens handlingar tillfogat mig sådan skada, att jag inom överskådlig framtid inte ser några möjligheter till avancemang på arbetsmarknaden! Ej heller kan jag återgå till mitt gamla arbete som kommunal musikledare i Söderhamn, då min kärlek till musiklärare f n är mycket begränsad!

 

EPILOG

 

Nä, jag säger som dragspelaren Erik Frank: FY FAN!

Han sa det - så det så!

 

BRÖDERNA MOZART!
Är en film som tydligt visar hur starka konstnärsviljor och fackförening drar åt andra håll, än vad arbetsledningen föreslår!

Ladda hem filmen. Kan ta lite tid, beroende på vad du har för nätverksanslutning (1,6 GB): Klicka här!

 

[ Top | Tillbaka till Tusse ]

o


© Christer Holm
christer-holm@tele2.se
073 7145048