Maj 2016

September 2017

Onsdag den 27:e september reser vi från Stockholm med färjan Isabelle till Riga. Än en gång ska vi besöka Lettland och specialskolan i Dzelzava. Lasse Pi, vår legendariske chaufför rattar Bildabussen med fyra kvinnor i. Vi får en lugn överfart. Torsdag morgon anländer vi till Riga och gör bara ett kort uppehåll i staden för att växla pengar innan vi beger oss den 17 mil långa färden mot Madona. Vi stannar till i Skriveri, som vi gjort så många gånger och äter en hastig lunch. Jag väljer Solanka, en korvsoppa som är jättegod. Framme i Madona tar vi in på "vårt" hotell och beger oss genast ut för att handla de sedvanliga korvarna, drickan, ketchup, senap och marsmallows. Vi håller tummarna för fint väder så att vi kan ha picnic som vi brukar med barnen. När vi kommer fram till skolan står kaffebordet som vanligt dukat med allehanda godsaker. Den här gången har barnen fixat fikabröd. Några av barnen tränas i att baka konditorivaror för att öka möjligheten till ett arbete efter avslutad skolgång.	Anita Dadze, skolans rektor.
Efter fikat gör vi en rundvandring i skolan. Vi hälsar på "sockerbagarna", beundrar den uppfräschade gymnastiksalen, tittar in i rummet för musikterapi, upplevelse/vilrummet och det helt nya Montessorirummet. Det sistnämnda med inspiration från besöket i Sverige. Vår guide berättar att alla är glada över den fina gympasalen, men att akustiken är under all kritik. Det går inte längre att använda gympasalen som allmän samlingsplats. Ljudnivån blir mycket störande. Jag tänker på vårt första besök och ser med glädje hur mycket bättre allt blivit. Det är nymålat och renoverat.	Stolta bakelsebagare.
Vi presenteras för Linda. Hon är ny på skolan och har ett allvarligt fysiskt handikapp. Linda är glad och trevlig. Hon är nöjd över att vara på skolan, men berättar att då det inte finns någon hiss till övre våningen måste lärarna bära henne upp för trapporna. Hennes rum ligger på bottenvåningen där hon huserar ensam. Linda använder dator och en pinne som hon med hjälp av munnen ger kommandon med.
Tillsammans med barnen avnjuter vi sedan en dockteaterföreställning. Trots språkförbistringar har vi stort nöje av skådespelet. Vi njuter av barnens skratt och glada miner. Det här är en av de få gånger vi förlagt vårt besök på hösten. Vädret är som i Sverige. Ganska kallt och det bestäms att korven görs i ordning i skolans kök. Trots det gråruggiga har vi en trevlig stund med barnen, som mumsar korv och MYCKET ketchup. Vi leker och umgås. Vi har handlat spel och en del leksaker på Lekia. Lekia, som för övrigt gav oss bra rabatt när vi förklarade vart vi skulle åka. Tack för det!
Vi har tagit med en hel resväska med garner till flickan Kristas mamma och mormor. De tycker om att sticka och förra året gjorde vi ju ett känsloladdat besök hos den lilla familjen. Den här gången träffar vi inte Krista, men flera kända ansikten möter vi. Vi får många kramar av de barn vi träffat förut. Lasse Pi har fått en beundrarinna.	Kramglad flicka
Efter middag tillsammans med barnen på skolan åker vi tillbaka till hotellet i Madona. Rejält trötta, men nöjda med dagen. Vi sover gott i sköna sängar och tänker på barnen i Dzelzava.	Lite höstruggigt är det allt.
Fredag. Tidig uppstigning. Sandra kommer och hämtar oss. Vi börjar dagen med att hämta den korg med frukt och godis vi beställt, som vi ska skänka till lärarna. Idag är det Lärarnas dag i Lettland. Vi äter frukost i skolan. Det smakar himmelskt eftersom vi hoppat över hotellfrukosten i Madona. Sedan blir vi uppdelade på tre olika "stationer". Lasse Pi ska vara med på träslöjden, Kristina på textilslöjden och Pia och jag får vara med på en lektion med de små barnen på förskolan. De här barnen vet hur de skulle charma oss.	Rytm och lek. Kristina återknyter vänskapen med pojken från förra året.
Vi får vara med om firandet av Lärarnas dag. Barn och lärare samlas i en hörna av korridoren. Den stora gympasalen går, som sagt, inte längre att använda för sådana här ändamål. Barnen håller tal till sina lärare. Jag säger också några ord. Berättar att det i år är 17 år sedan vi första gången besökte skolan och vi är fler än 50 olika personer, som varit här under de gångna åren. Blommor delas ut och vi räcker över vår gåva. Det är högtidligt och barnen uppträder med både dans och sång.	Ett par av de stora pojkarna "förhör" sina lärare på läxan.
Efter lunchen tar Aria hand om oss. Aria har funnits med alla år vi besökt skolan och har även varit och hälsat på i Sverige. Denna gång åker vi tillbaka till Madona och besöker en nyöppnad karamellfabrik. För min del är det första gången jag besöker en karamellfabrik och jag lär mig att detta är ett hantverk som fordrar både styrka och snabbhet. Vi får prova på att tillverka några klubbor var. Den klubban gjorde jag inte!	Pia och Kristina arbetar med sina klubbor.
Efter karamellfabriken gör vi ett besök på en filial till Madonas Historiska museum. Här tittar vi på gamla bruksföremål, möbler och kläder. Ett rum tillägnat tre av Madonas "kändisar" med deras efterlämnade föremål förevisas av den initierade guiden. Sandra har full sjå att tolka. Här finns en paviljong i anslutning till Madonas bibliotek. Hit kan man gå och sätta sig i någon av de bekväma sittanordningarna och läsa en bok. Ute i det fria. Vi besöker även en vävskola och avslutar utflykten med en promenad i en park med många och roliga installationer och konstverk. Sandra och Aria beundrar en gigantisk spindel.	Lettland är vackert och här finns så mycket att se. Eller hur, Pia och Kristina?
På återvägen till Dzelzawa kan vi inte låta bli att stanna och titta på slottet i Cesvaine.	Vi har haft en intensiv, lång och lärorik dag!
Vår vistelse avslutar vi i trevlig samvaro med några av lärarna i en förhyrd festlokal. Vi äter förstås och försöker så gott det går att tralla med i de lettiska sångerna som framförs med bravur och stor glädje.

Vi som reste: Anita, Sandra, Lasse Pi, Kristina och Pia.

Hand i Hand
BG: 479 - 4988
Tfn: 070 2964666