Resa år 2009
|
Det är torsdagen den 7 maj och våren har
kommit en bra bit längre i Lettland än hemma i Sverige. Ängarna är
gulprickade av gullvivor, storkarna spanar majestätiskt från sina
riskojor och landet liknar nästan ett Nangijala med alla frukt – och bärträd
som står i blom.
Vi är åter på besök i Lettland och snart ska vi träffa gamla vänner
och alla barn på Specialskolan i Dzelzava.
|
|
||
|
112
stycken barn bor och går i skolan i den öststatsgrå
stenbyggnaden. Antalet barn har minskat och vi tycker oss märka att bland
de barn som nu är här, är det fler som ser ut att vara förståndshandikappade.
Kanske beror det på att den ”vanliga” skolan inte längre ställer så
hårda krav på att barn ska kunna läsa och räkna redan efter två år. |
|
||
|
Några
flickor har bakat och vi bjuds på kaffe och bakverk i lärarrummet
tillsammans med skolans rektor Anita Dadzke
och hennes assistent Aina. |
|
||
|
På
grillarna glöder redan kolen och vi lastar av kilovis med korv, en stor låda
Storsjöbagarn´s bröd, marsmallows och Mariekex och naturligtvis
ketchup. |
|
||
|
Efter
korvgrillningen leker vi tillsammans. Fast vi inte förstår orden följer
vi med i de lettiska ringlekarna så gott det går och många skratt blir
det.
Efter
skratten följer allvaret och tårarna och vi följer skolans rektor Anita
och hennes assistent Aina till begravningsplatsen som ligger ett stenkast
från skolan. Vi har köpt gravljus och en ros i kruka, som vi sätter på
Anitas dotters nygrävda grav. Vi bjuds på mat i skolans matsal och därefter åker vi trötta till hotellet i Madona för en natts välbehövlig sömn. |
|
|
|
|
Det är fredag och i skolan firar man Mors Dag. Skolan är öppen för föräldrar idag och vi får vara med på en lektion i bild tillsammans med bildläraren Liga Kluss. Barnen målar akvarell på temat fjärilar. De är flitiga och mycket duktiga. Efter lektionen hjälps alla åt att städa och de poserar glatt för våra kameror med sina konstverk. |
|
||
|
Vi
går en guidad tur genom den stora stenbyggnaden. Vi ser att vissa
klassrum, men långt ifrån alla, har fått en välbehövlig
ansiktslyftning. Vi stannar till i flickornas slöjdsal och beundrar
alstren.
|
|
||
| På översta våningen ligger barnens sovrum, 32 stycken med tre till fyra sängar i varje. Golven är vanliga masonitskivor, nötta och lagade, sängarna är i bedrövligt skick och över huvud taget är rummen i stort behov av renovering. Två pojkar med rörelsehinder ”bor” på nedre botten i ett allt annat än hemtrevligt rum. Här finns visserligen en dator av äldre modell, men annars påminner rummet väldigt lite om ett pojkrum. |
|
||
|
Efter
rundvandringen dricker vi kaffe med rektor Anita och Aina. De berättar
att för de pengar vi skickade till jul har man köpt bollar till
Bollhavet samt en musikanläggning till skolan. Vi har en bra diskussion
om hur vi bäst ska kunna hjälpa. Till slut enas vi om att behovet av kläder
inte är det största problemet.
Vi
gör en lista på det som vi ska koncentrera oss på. Rektor Anita berättar att de sängkläder barnen har idag är sängkläder de fått genom oss.
Den
ekonomiska situationen i Lettland har inte förbättrats genom inträdet i
EU. Priserna har skjutit i höjden, viket däremot inte lönerna har
gjort. Lärarnas arbetsdagar sträcker sig från 07.00 på morgonen till
19.00 på kvällen. Trots allt gör dessa människor ett fantastiskt
arbete med barnen. De är väluppfostrade, sociala och glada.
Vi samlas i stora gymnastiksalen och njuter av den konsert vi bjuds på. Barnen är oblyga och vi får en stunds trevlig underhållning där alla är med på sina egna villkor.
Så
är det dags för hemresa och efter några timmar i Riga går vi ombord på
färjan och återvänder till Sverige med många härliga minnen och
tankar på hur vi ska kunna stödja och hjälpa våra vänner.
Vi
kommer tillbaka! Anita Eriksson |
|||
Vi som reste: Anita, Sandra, Gunilla, Kicki, Lasse Pi, Desiré och Göran.